'Erdogan gillar att utöva sin makt'
Hufvudstadsbladet
Janne Wass

Ulkopoliittisen instituutin vieraileva tutkija Hanna Ojanen kommentoi Hufvudstadsbladetin haastattelussa 5.6. Turkin mielenosoituksia. Hän arveli pitkäaikaisen yhteiskunnallisen jännitteen laajentaneen protesteja.

 

I grunden för de turkiska protesterna ligger en utbredd känsla av en allt mer maktfullkomlig ledare. Men någon revolution ska man inte vänta sig, säger en Turkiet-expert till Hbl. 

Mitt under de jättelika kravallerna i Turkiet reste premiärminister Recep Tayyip Erdogan i förrgår till Marocko för att diskutera demokrati och mänskliga rättigheter. Det är talande för Erdogans bemötande av de protesterande medborgarna, som han kallar för huliganer och skurkar. I hans frånvaro försöker nu president Abdullah Gül och biträdande premiärminister Bülent Arinc lugna ner situationen.

– Det onödiga våld som till en början utövades mot dem som visade sin respekt för miljön var fel och orättvist. Jag ber dessa medborgare om ursäkt, sade Arinc i går.

Han hänvisade till polisbrutaliteten mot demonstranter som protesterade mot planerna att skövla en park och bygga ett köpcentrum på platsen. Också presidenten har försvarat medborgarnas rätt att protestera fredligt.

Det var polisens agerande under demonstrationen som blev gnistan som tände upproret i Istanbul. Senare spred sig oroligheterna till över 50 andra städer. Att protesterna blev så stora beror på en längre spänning inom det turkiska samhället, säger Hanna Ojanen, gästforskare vid Utrikespolitiska institutet i Finland.

– Det turkiska folket är polariserat. Antingen tycker man att allt som regeringen gör är fel, eller att allt är bra.
Populärt parti

Erdogan och hans parti AKP är omåttligt populära i Turkiet och fick i det förra valet runt 50 procent av rösterna. Sedan det moderat islamistiska AKP tog makten har landet ridit på en våg av ekonomisk tillväxt, fram till för ungefär ett år sedan.

– Men det finns också många som är oroliga. Det finns tendenser till envälde. Premiärministern har mycket makt och han tycker om att använda den, säger Ojanen.

Det andra orosmomentet är en utbredd uppfattning om att AKP och Erdogan håller på att smygislamisera Turkiet. I det fallet menar Ojanen att det är lätt hänt att man övertolkar saker och ting.

Den turkiska författaren och Guardian-kolumnisten Elif Shafak räknar upp tre huvudorsaker till missnöjet. För det första handlar det enligt henne om att Turkiet saknar ett starkt oppositionsparti. Den andra är den auktoritära stilen med vilken rege­ringen skapar regler och förbud som inkräktar på människors personliga liv, som att man nyss förbjudit alkoholförsäljning efter klockan tio på kvällen, eller att man i tunnelbanorna avråder människor från att kyssas offentligt.

För det tredje, skriver Shafak, är det ett faktum att folk fortfarande blir fängslade på grund av sina åsikter och för kritik mot regeringen.

Trots detta vill få bedömare jämföra Turkiet med den arabiska våren, inte heller Hanna Ojanen.

– Det är ett så annorlunda land. Turkiet har demokrati, visserligen med sina egendomliga sidor, men det är ett helt annat startläge än till exempel i Tunisien. Många jämför hellre situationen med politiska ungdomsprotester i Europa.
Politisk förändring?

Enligt Ojanen är demonstranterna en brokig grupp utan ett definierat politiskt mål. Folk har gått ut på gatan av vitt skilda orsaker och med olika motiveringar.

– I grund och botten kan jag tänka mig att folk är måna om att bevara den idé om Turkiet och livet i Turkiet som de vuxit upp med, och som de nu anser är hotad.

Här pekar Ojanen på landets långa sekulära och demokratiska tradition. Turkar har enligt henne inte något emot en multikulturell stadsbild där också till exempel muslimska symboler och seder får ta större plats. Men då folk känner att deras eget levnadsutrymme minskar, reagerar de.

Det som däremot kan komma är en större förändring i politiken, säger Ojanen.

– Men då krävs det att fackförbund och politiska partier på bredare front stöder protesterna.

I går sällade sig ett av landets stora fackförbund till protesterna genom att inleda en två dagar lång stödstrejk. Men om det kan leda till en politisk snöbollseffekt har Ojanen svårt att säga.

Natten och tisdagsmorgonen var oroliga och sammandrabbningar mellan polis och demonstranter rapporterades på flera håll. Dagen förlöpte relativt lugnt, men oroligheter befarades på nytt under natten till i dag. Situationen oroar ändå inte premiärminister Erdogan.

– När jag kommer tillbaka ska vi lösa problemen, sade han under en presskonferens i Marocko.

Övriga källor: BBC, The Guardian, Al-­Jazira, Reuters, TT.

Fakta:

Turkiska protesterna

• Våldsamheterna började som en fredlig demonstration i början av förra veckan mot rege­ringens planer på att röja mark i Gezi-parken vid ­Taksimtorget i den europeiska delen av ­Istanbul.

• Parken är ett av de sista gröna områdena i stadsdelen Taksim. Invånare befarar att ett köp­centrum ska byggas i parken.

• Demonstrationerna har kommit att handla om upprördhet över polisens brutala svar på protesterna. Premiärminister Recep Tayyip Erdogan erkände själv i lördags att det förekommit ”extrema” polisinsatser mot demonstranterna.

• I går sällade sig fackförbundet Kesk till demonstranterna, den första stora samhälleliga aktören att göra så.

Citat:

”Turkiet har demokrati, visserligen med sina egendomliga sidor, men det är ett helt annat startläge än till exempel i Tunisien.”

Hanna Ojanen

Turkietforskare