Ulkopoliittisen instituutin johtaja Teija Tiilikainen kommentoi Hufvudstadsbladetin haastattelussa 23.1. EU-kansalaisuuden syntyä Maastrichtin sopimuksen myötä.
I år vankas det födelsedagsfirande när Maastrichtavtalet fyller 20 år. En liten union har vuxit till sig och i dag berörs 503,7 miljoner européer av medborgarskapet.
I mitten av 1990-talet var det populärt att köpa blå fodral, formgivna som Finlands gamla pass, till de nya vinröda EU-passen.
I dagens läge har de flesta vant sig.
Det som få kommer att tänka på i dag var hur stor vision det var fråga om då EU-medborgarskapet skapades i Maastrichtavtalet – kanske så stort att det inte hade gått att genomföra senare, funderar Teija Tiilikainen, direktör på Utrikespolitiska institutet och expert på europeisk integration och idéhistoria.
– Det är en av de stora milstolparna inom EU, och var nästan lite överraskande då, säger Tiilikainen, och minns att det ändå skapade en viss oro som ledde till att man senare delvis backade och preciserade medborgarskapet för att ingen skulle betvivla att det nationella medborgarskapet fortfarande är i centrum.
EU-medborgarskapet har ändå en tydligare roll för vissa grupper än för andra, inte minst för dem som flyttar på sig mycket, bosätter sig och ställer upp i val någon annanstans, som exempelvis Ari Vatanen som blev Europaparlamentariker från Frankrike, säger Tiilikainen.
En central vision för tjugo år sedan var den gemensamma demokratin, och följaktligen den gemensamma politiska debatten. Den har kommit på skam.
– Det var något man talade om redan när EU-medborgarskapet infördes, att skapa en gemensam politisk diskussion, men fortfarande är den rätt nationell, säger Tiilikainen.
EU firar EU-medborgarskapets år 2013, och gör det bland annat genom att informera mera om de resultat som uppnåtts och de rättigheter som redan finns.
– Människor förväntar sig något konkret, och det ordnar vi också: billigare nätanvändning, förbättringar i rättsskyddet och enklare näthandel, hälsar justitiekommissionär Viviane Reding i ett pressmeddelande.
EU-kommissionen har gjort en opinionsundersökning om vilka hinder européerna fortfarande upplever. Svaren ska analyseras och presenteras i maj.
Känner du dig som en EU-medborgare
Anneli Jäätteenmäki
EU-medborgare,
Europaparlamentariker
”Jag känner mer som finländsk medborgare än EU-medborgare. Det är bra att det är lättare att resa utan pass och allt viktigare att vi samarbetar. Men EU kan säljas till medborgarna bara om EU lyckas göra sådan politik som skapar arbetstillfällen. För ett år sedan lovade exempelvis 27 regeringschefer i Europeiska rådet att alla unga som gått arbetslösa i fyra månader ska få studieplats eller arbete. Vad betyder EU-medborgarskapet för dem om sådana löften lättvindigt avges, men inte fullföljs? Om jag var en ung EU-medborgare skulle det första jag bryr mig om vara sysselsättning. EU bör lova mindre och göra mer. Studerandeutbytet är bra och viktigt, och kunde utvidgas också på yrkesskolsidan.”
Teija Tiilikainen
EU-medborgare,
direktör för
Utrikespolitiska institutet
”Jag upplever nog att jag är EU-medborgare, mest när jag reser. Det har blivit så lätt och enkelt i den interna människotrafiken, och man upptäcker skillnaden så fort man ska utanför EU. Jag hoppas att också andra aspekter skulle kunna bli mer betydande. Demokratin, möjligheterna att påverka. Där borde man ta följande steg. Ny lagstiftning om europeiska politiska partier kan hjälpa dem bli mer synliga. Själv har jag inte varit i behov av till exempel konsulär hjälp, men jag brukar påminna folk som ska resa om att de får använda också andra EU-länders ambassader om de behöver hjälp.”
Aino Luhtasela
EU-medborgare, studerande”Det är lättare att resa och speciellt att ha en gemensam valuta. Det är det man kommer på först. Annars är det svårt att jämföra om man inte minns tiden före EU. Jag talade nyligen om EU med en äldre person så jag vet att det är en annan sak om man har ett minne av tiden innan. På det sättet blir man medveten om dåliga sidor också, men jag känner mig som både finländsk medborgare och EU-medborgare. Jag har inte varit utbytesstuderande.”
Laura Launiala
EU-medborgare, studerande
”Jag känner mig som EU-medborgare själv, men med tanke på släktrötterna som finländsk medborgare. Kanske är det så att min generation är både och, och att mina barns generation blir mera EU-medborgare. Det är till nytta då man reser och inte behöver pass. Annars har jag inte utnyttjat andra möjligheter. Men när man levt största delen av sitt liv som EU-medborgare räknar man väl många saker mer som självklarheter än fördelar. ”
Reijo Seitajoki
EU-medborgare, pensionär
”EU-medborgarskapet är till nytta då man reser, och det är en del av ett fredligare Europa. Jag känner att jag vet tillräckligt om EU-medborgarskapet och att dess innehåll räcker bra som det är nu – det behövs inte en förbundsstat. Snarare behövs det en timeout för att fundera vart vi är på väg, själv har jag inte ett svar på det. Jag är både finländsk medborgare och EU-medborgare, men i första hand finländsk.”
Arttu Suontausta
EU-medborgare, röntgenskötare
”Under mina studier var jag på utbyte i Portugal tre månader inom Erasmus-programmet. Om den möjligheten är en följd av EU så måste jag säga att det en mycket bra sak. Jag hade gärna varit ännu längre på utbyte. Jag blev utexaminerad i våras och arbetar nu som röntgenskötare. I den mån EU-medborgarskapet märks så är det på ett positivt sätt, men det kunde informeras ännu mer om vad det innebär.”
Plock bland våra rättigheter
• Löntagare och yrkesutövare behöver inte arbetstillstånd inom EU. Från och med 2014 gäller det också Bulgarien och Rumänien. Arbete och boende i ett annat EU-land inverkar dock på vissa socialförmåner.
• Barn har rätt att gå i skola i andra EU-länder på samma sätt som barnen i det landet, tillsammans med barn i samma ålder, oberoende av hur bra man kan språket. Barnen har rätt till gratis språkundervisning för att anpassa sig.
• Som arbetslös kan du efter fyra veckor försöka söka arbete i ett annat EU-land. Det gäller dock bara ett annat land i taget, och man måste ansöka om tillstånd för att förflytta sin arbetslöshetsersättning utomlands.
• Som pensionär kan man bosätta sig i ett annat EU-land om man har täckande sjukförsäkring i det landet.
• Detsamma gäller studerande, som också ska uppvisa studierätt och tillräckliga inkomster. Man har rätt till samma terminsavgift och inträdeskrav som de andra i samma skola, och rätt att söka samma stipendier för terminsavgifterna.
• Inom Erasmus-programmet kan studerande söka studieplats utan terminsavgifter och få ett EU-stipendium för boende- och resekostnader.
• Genom att skaffa ett europeiskt sjukförsäkringskort, EHIC, kan man försäkra sig om att få samma vård i ett annat EU-land som det landets medborgare har rätt till. Observera att rättigheterna inte behöver vara samma som i Finland. Kortet gäller den offentliga sjukvården i EU-länderna.
• Läkemedelsrecept gäller i alla EU-länder. Observera ändå att olika länder kan ha fattat olika beslut om försäljningstillstånd.
• EU-resenärer har rätt att få varor och tjänster till samma pris som de lokala invånarna. Det förekommer ibland inom turistnäringen att utländska besökare avkrävs högre pris på biluthyrning eller inträde, men det är emot EU-lagstiftningen och ska inte tolereras. När det gäller fraktkostnader kan det naturligtvis förekomma prisskillnader.
• Resenärer inom tåg- och flygtrafik, med flygbolag registrerade inom EU eller EES, har inom särskilda ramar rätt till ersättning för försenade eller inställda flyg eller tåg.
• Inom EU gäller också ett grundläggande konsumentskydd, det vill säga rätt till att exempelvis byta ut eller få reparation på varor som inte fungerar.
• En fullständig lista över EU-medborgares rättigheter finns på adressen europa.eu/youreurope/citizens – välj språk uppe i hörnet.