Ulkopoliittisen instituutin tutkija Mikael Mattlin kommentoi Hufvudstadsbladetin haastattelussa 15.11. Kiinan vallanvaihdon aattona maan politiikka ja taloutta.
Kinas nya styre förväntas ta globalt ansvar – men helst i form av finansiellt stöd. Det säger Kinaforskaren Mikael Mattlin inför dagens avslöjande om vem som leder stormakten under de närmaste tio åren.
I dag presenterar det kinesiska Kommunistpartiets kongress vad den kommit fram till under den senaste veckans hemlighetsfulla överläggningar. Xi Jinping blir generalsekreterare för partiets centralkommitté och samtidigt blivande president och Li Keqiang blir premiärminister – något annat skulle vara mycket uppseendeväckande.
Vem och hur många som kommer att sitta i politbyråns ständiga utskott blir desto intressantare.
– Det har länge spekulerats om att de nio i toppen ska bli sju efter den här kongressen. Antalet är ett sätt att söka balans mellan de olika fraktionerna inom partiet. Det har länge varit ett udda antal för att säkert få resultat i omröstningar, säger Mikael Mattlin, Kinaforskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors.
Privatkonsumtionen viktig
De största förväntningarna från allmänhetens sida gäller ekonomin.
– Den ekonomiska tillväxten har varit snabb, men den baserar sig på investeringar i infrastruktur och export. Behovet av nya järnvägar är trots allt begränsat så Kina måste gå över till en konsumtionsmodell – än så länge är den inhemska privatkonsumtionen en relativt liten del av ekonomin, säger Mattlin.
Ekonomiskt nytänkande har visat sig svårförverkligat redan tidigare. Det beror på att statliga företag och statligt ägda banker inte vill ändra på ett system som de fortfarande gynnas av, enligt Mattlin.
– Utan förändring är risken för överinvesteringar stor. Konkret talar vi om vägar som inte behövs.
Omvärlden hoppas på ett Kina som är mer aktivt internationellt.
– USA och delvis också EU vill att Kina tar större globalt ansvar i frågor som klimat och säkerhet. Motiveringen är att Kina är en allt viktigare ekonomi och att förväntningarna därför stiger. Kina har hittills förhållit sig motvilligt till tanken.
Hur skulle Kina bidra till säkerheten rent konkret? Skicka soldater till Afghanistan?
– Det är oklart vad exakt väst önskar sig. Kineserna blir lätt kritiserade vare sig de agerar, eller är passiva. Jag tror inte att USA vill se kinesiska fredsbevarare i Afghanistan, däremot vill man gärna ta emot finansiellt stöd från Kina.
Samtidigt oroar omvärlden sig över hur Kina utvecklar sitt försvar.
– Så länge landet växer satsar det på att stärka sin försvarsmakt. USA och Japan är oroliga över att Kina på sikt blir mer militärt aktivt. Kina påstår att det inte tänker göra samma misstag som andra stormakter.
Hur ser expansionsutsikterna ut på investeringsfronten utomlands?
– Det finns mer potential att få kinesiska investeringar till EU.
Och mänskliga rättigheter i Kina?
– Det ser inte ut att bli någon förändring i det som väst ser som mänskliga rättigheter. Man forsätter däremot bygga upp välfärdssamhället, vilket i viss mån ger kineserna större valfrihet och social trygghet.
Hur är det med löner och fackföreningar?
– Minimilönerna har höjts på sistone och kommer att pressas uppåt eftersom Kina märkt en brist på arbetstagare. Dagens ungdomar är inte villiga att arbeta långa, hårda dagar i en industri för en struntsumma utan vill ha ett eget liv som alla andra. De officiella fackorganen hör fortfarande under partiet.
Och klimatet i Kina?
– Det satsas stora pengar exempelvis på att restaurera floder, men å andra sidan har man större problem än i många länder. Slutresultatet är inga hemskt stora förbättringar. Däremot är folk mer miljömedvetna nu än förr.
Tibet då?
– Där väntas inga förändringar. Det är en suveränitetsfråga som partiet inte diskuterar.
Politiska åsikter inget för Kina
Frågan är om Xi Jinping och resten av den nya generationen kinesiska makthavare kan leva upp till de inre och yttre förväntningarna.
– Det är omöjligt att säga. Det typiska för nya ledare är att omvärlden inte vet vad de står för. Situationen var den samma för tio år sedan då Hu Jintao valdes till partiledare. Än i dag är det svårt att veta vad han står för.
Det är med andra ord ett helt annat val än det som bevittnats i USA hela det här året. De nya kinesiska ledarnas maktbefogenheter är också grumliga.
– De har svårt att dra sina egna politiska riktlinjer eftersom gamla ledare fortfarande finns i kulisserna. Exempelvis under den här partikongressen har det tytt på att den tidigare ledaren Jiang Zemin fortfarande har stort inflytande.
Blir de kinesiska ledarna alltså ledare först när de formellt är före dettingar?
– Det har blivit lite mer balanserat på senare tid, men det finns flera exempel på att de är som starkast då. Till exempel Deng Xiaoping hade stort inflytande efter att han gett upp sina formella poster.