De unga kräver demokrati
Österbottens Tidning
Kerstin Nordman

”Västländerna har haft en stereotyp syn på länderna i Nordafrika. De har bara sett två alternativ, endera diktatur eller extrem fundamentalism.”
Det säger Mika Aaltola, som leder forskningsprogrammet om global säkerhet på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors. Denna inställning har lett till att man inte lagt märke till den växande medelklass som kräver demokratisering.


Främsta orsaken till att revolter brutit ut nu i Tunisien, Egypten och Libyen är att där finns stora grupper av unga människor, som fått nog av hopplösa framtidsutsikter och korrupta regimer. De söker en egen plattform samtidigt som de kräver förändringar. En del av dem är högskoleutbildade, många är arbetslösa.


–Hunger föder inga revolutioner. Ekonomiskt har de här länderna gått framåt de senaste åren, även om frukterna fördelats ojämnt. De som driver på reformerna har fått smak av något bättre, säger Mika Aaltola.


En annan viktig förklaring är internet, som brutit sönder de statliga kommunikationsmonopolen.


–Det som utlöste revolten i Tunisien var ett par enskilda händelser som snabbt blev kända över landet och världen. Wikileaks avslöjade att USA:s ambassadör rapporterat om den tunisiska president- familjens korruption. Före jul tände en ung, universitets-utbildad och arbetslös man, som försörjde sig som grönsaks försäljare, eld på sig i protest mot att polisen konfiskerat hans grönsakskärra. Det här ledde till protester, som avspeglade ett stort uppdämt missnöje,säger Unto Vesa, emeritusforskare vid Fredsforsknings institutet i Tammerfors.


Att al Qaida skulle stå bakom revoltörerna tror varken Aaltola eller Vesa.- al Qaida förlorar allra mest på den här processen. Tunisien och Egypten är sekulariserade länder där det viktigaste kravet är demokratiska reformer. Sedan revolten började har Muslimska brödraskapet blivit mer moderat. Libyen är ett svårare fall. Det är svårt att förutspå hur det kommer att gå där. Den främsta målsättningen för upproret i Libyen är att störta Muammar Gaddafi, och där tror jag inte det är fråga om år utan om månader eller veckor. Maktskiftet kan bli mer eller mindre blodigt, men i det här skedet finns det fort farande möjligheter till att det sker snyggt och följs av en demokratisering, säger Aaltola.


–Ännu kan man inte tala om inbördeskrig i Libyen, men om västländerna ingriper militärt är det möjligt att nationalistiska stämningar piskas upp så att en del av befolkningen börjar stöda den sittande regimen. Väst länderna är i en svår situation. De har utbildat Gaddafis -specialstyrkor men vill nu ha bort honom. Arabförbundet är troligen de enda som kunde medla i Libyen, tillägger han.


De tre nordafrikanska länderna är sinsemellan olika. Tunisien är homogent och i hög grad urbaniserat. I Egypten lever över hälften av befolkningen på landsbygden. Libyen är dominerat av öken och glesast befolkat.


–Libyens befolkning är in delad i stammar, vilket i sig innebär en risk för inre konflikter, för balkanisering. Men det är inte fråga om stammar i traditionell mening utan om befolkningsgrupper med en regional identitet, en hembygdsidentitet. En ”stam” kan bestå av en miljon människor. Befolkningsstrukturen liknar den i Jordanien och Syrien, där det också finns risk för inre konflikter då revolten sprider sig, säger Mika Aaltola.


Han är säker på att förändringarna kommer att svepa över alla länder i Nordafrika och Mellan östern. I en del länder blir det revolter, i en del räcker det med reformer, men i alla kommer krav på en förnyelse av den styrande makten att resas de närmaste åren. De har redan nått bland andra Jemen, Bahrain, Kuwait, Algeriet och Irak och märks också i Iran, där myndigheterna svarat med att gripa två oppositionsledare.


Vilka är chanserna att utvecklingen går i demokratisk riktning?
–Det är inte säkert att ett demokratiskt system i västerländsk mening införs under den närmaste tiden, men att stora folkmassor sätter sig upp mot korrupta regimer är en led i en demokratiseringsprocess. Bäst märks kraven på demokrati i Egypten. Där hålls hela tiden -demonstrationer där folk massorna påminner om att de inte är nöjda med att ha en provisorisk regering, utan vill gå vidare. Det ledde bland annat till att premiärministern avgick i torsdags, säger Unto Vesa.

Hur påverkar upproren i Nordafrika oss?
–EU befarar nya flykting vågar och i radion spekuleras om ”arabmassor” som ska välla in. Oroligheterna har också redan medfört att människor begett sig på flykt. Oljepriset stiger, vilket leder till ökad inflation och ett tryck på Europeiska central banken att höja räntan. Men Finland har ett gott rykte i arabländerna och exporterar mycket elektronik till länderna kring Persiska viken. På lång sikt är det till stor nytta för oss om utvecklingen går i demokratisk riktning, säger Mika Aaltola.


–Länderna i Europa och övriga världen stöder nog demokratiseringen, men de har svårt att veta hur de ska handla. Sanktioner är de beredda till, men de försöker undvika att bli anklagade för militär inblandning. Situationen försvåras av att västländerna stött de gamla härskarna i Nordafrika. Frankrikes utrikesminister lovade till och med militär hjälp till den nu störtade regimen i Tunisien, vilket ledde till att hon måste avgå, säger Unto Vesa.