”Representanthuset svänger från stabilt demokratiskt till ännu stabilare republikanskt”
För två år sedan valdes Barack Obama till president, mitt under den
djupaste ekonomiska recessionen sedan trettiotalets stora depression.
Obama lovade förändring, hans retorik var optimistisk, han stod för ett
helt annat USA än Busherans inåtvända, kluvna och paranoida supermakt.
Kongressvalet mitt i presidentperioden är ofta kritiska för den sittande
presidenten och hans parti. Presidenten är halvvägs, och oppositionen
har fritt skjutfält mot allt som ännu är halvfärdigt.
Demokraterna förutspåddes ett braknederlag, och braknederlag blev det.
Representanthuset svänger från stabilt demokratiskt till ännu stabilare
republikanskt, däremot håller demokraterna majoriteten i senaten.
Republikanernas seger i representanthuset är historiskt stor, en av de
största sedan andra världskriget.
Men i och med att demokraterna behåller senaten har Obama ändå en politisk bas i den lagstiftande kongressen.
En genomgående tanke i kommentarerna till valresultatet är att väljarna
har protesterat mot makthavarna i Washington. Demokraterna tar stryk för
att de med sin starka majoritet har kunnat styra på egen hand, utan att
behöva kompromissa med det andra partiet.
Och det är ekonomin som ligger Obama och demokraterna i fatet.
Återhämtningen efter recessionen är pinsamt långsam, miljoner amerikaner
är utan jobb, men sitter med lån som de inte kan betala, och med
fastigheter som har förlorat sitt värde
Ett inslag i en av Yles nyhetssändningar demonstrerade verkligheten för
många amerikaner just nu: en äldre man, väl över 70, i parets lilla
radioaffär som de köpte med lånade pengar när ekonomin blomstrade. Nu
har kunderna försvunnit, man säljer en eller annan liten grej per dag,
snart tar banken deras hus. Möjligheterna att starta om någon annanstans
i det vidsträckta landet är begränsade, och 70-plussare är inte
särskilt eftertraktade i arbetslivet när den reella arbetslösheten
ligger på 15 procent.
Men med en retorik som utmålar ett samhälle med ett utvecklat
socialskydd som den värsta sortens socialism har republikanerna nyss
tagit alla tiders valseger.
En forskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors säger att en
annan av orsakerna till republikanernas framgång är en slags vit
populism. Den omtalade Tea Party-rörelsen är emot allt som symboliseras
av den svarta presidenten. Obama är antitesen till den amerikanska
guldåldern sådan Tea Party-folket ser den.
I ett längre perspektiv ser forskaren Mika Aaltola
en polarisering mellan USA:s vita befolkning, som hittills har haft
makten men nu känner sig trängd, och de allt större grupperna av
människor vars rötter finns någon annanstans än i Europa. Den vita
populismen kommer att växa.
Tanken på ett val mellan Barack Obama och Sarah Palin om två år verkar mindre som ett dåligt skämt än tidigare.