”Våra soldater med i ett allt farligare krig”
Hufvudstadsbladet
Marianne Lydén

Finland är part i ett inbördeskrig som blir allt farligare. Vi kanske får hem finländare från Afghanistan i zinkkistor i sommar, men regeringen sticker bara huvudet i busken, varnar forskaren Charly Salonius-Pasternak.

När Charly Salonius-Pasternak, forskare vid Utrikespolitiska institutet, i fjol agerade som barnet i sagan om kejsarens nya kläder och konstaterade att ingen rationell människa kan förneka att det krigas i Afghanistan och att Finland är med i kriget, retade han upp hela den utrikespolitiska ledningen.

Salonius-Pasternak påpekade att den internationella styrkan Isaf, som finländarna är en del av, har som huvuduppgift att stödja Afghanistans regering som är part i ett inbördeskrig. Finland är därmed också part i kriget, var hans slutsats.

Utrikesminister Alexander Stubb (Saml) avfärdade Salonius-Pasternaks analys som ansvarslös eftersom den låter påskina att den politiska ledningen fört Finland in i en krigsssituation. Finland är inte i en krigssituation, fastslog Stubb.

Efter det har läget i Afghanistan förvärrats. Också i den tidigare lugna norra delen av landet, där finländarna befinner sig tillsammans med de svenska trupperna, blir livet allt farligare. Därför borde den utrikespolitiska ledningen senast nu överge sin strutsstrategi, menar Salonius-Pasternak.

– I Afghanistanredogörelsen som gavs till riksdagen i våras berättade man att antalet finländska soldater ökar, men att det är en liten ökning och att ingenting förändras. Den bild man gav av vad våra soldater gör där var ändå inte komplett.

Vad var bortlämnat?

– Bland annat det som är politiskt otrevligt, att våra soldater gör sådant som finländarna inte är vana att fredsbevarare ska göra. Det är regelrätt krigföring och det framgår av militärens beskrivning av vad som görs där. Det handlar om en helt annan typs operation än det var i början när vi beslutade att vara med och det borde man medge.

Vad menar du?
 
– Finländarna hjälper den afghanska militären ute på operationer, med spaning och med vägspärrar. Det krävs inte att man står tillsammans med den afghanska soldaten och skjuter för att det ska vara uppenbart att man är på den ena sidan i kriget. Inte säger vi i Finland heller att det bara var jägarna vid Svir som var i krig medan artilleristerna inte var det, det skulle ju låta helt vansinnigt.

En finländare har redan stupat. Blir det fler zinkkistor?

– Jag är rädd för det. Allt tyder på att den här sommaren blir allt annat än trevlig. Det kommer många signaler om att läget skärps också i norr och det är nästan oundvikligt att det drabbar också finländarna.

Än det afghanska folket?

– Om vi inte är redo att kolonisera landet måste vi acceptera att Afghanistan länge kommer att vara ett land som inte har västerländska strukturer och värderingar och att de som har makten ser på saker på ett annat sätt än vi. Om vi inte kan göra det tycker jag vi inte ska vara där. Vi ska inte tro att Afghanistan kan bli ett land som säg Schweiz.

Men vår närvaro har motiverats med att förbättra kvinnornas ställning?

– Blir det fred kan det gå långsamt till det bättre även om några talibaner är med i den nya regeringen, men det tar decennier och det sker bara i vissa regioner. Eftersom det är uppenbart att våra soldater inte är där i decennier så är den motiveringen problematisk.

Betyder det att vi ska tillåta att man köpslår om kvinnornas rättigheter?

– Det är omöjligt för utomstående att komma åt kvinnoförtrycket med vapen. Och när det i fredsförhandlingarna kommer till kritan blir kvinnornas rättigheter lätt nedprioriterade och byts slutligen ut mot något annat. Jag tror inte på att fredsförhandlingarna gör det bättre för kvinnorna.