Europaparlamentariker Carl Haglund (SFP) anser att Finland ska stanna i Afghanistan. Samtidigt vill han att vår roll i krisområdet debatteras på bred front.
De som ifrågasätter Finlands närvaro i Afghanistan och anser att fredsbevararna ska tas hem därifrån kan leka med tanken på vilka alternativen är. Det säger Carl Haglund, nyligen invald i EU-parlamentets delegation för relationer med Afghanistan.
– Vill de här kritikerna lämna landet med ett maktvakuum, i totalkaos, med risk för att Pakistans kärnvapen hamnar i fel händer? frågade han under ett Afghanistanseminarium som Svenska folkpartiet arrangerade i Helsingfors i går.
Seminariet ägde rum dagen efter att de svensk-finländska truppernas fordon återigen beskjutits väster om ansvarsområdet i Mazar-i-Sharif.
Bort i enad front
På morgonen kom för sin del försvarsmaktens tidigare kommendör Gustav Hägglund med ett utspel i Yles morgon-tv då han sade att Finland bör driva på att Europa i enad front drar bort sina soldater innan slutet av nästa år.
– Det finns 110 000 soldater i Afghanistan varav majoriteten ingår i kriget mot terrorism och en knapp femtedel ska föreställa vara fredsbevarare. Det är en svår operation då du skjuter med en hand och ger mat med den andra. De lokala kan inte veta vem som ingår i den fredsbevarande operationen och på grund av detta utsätts finländarna också för attentat, anser Hägglund.
Hans åsikter vann inget direkt stöd bland deltagarna på gårdagens debatt. Forskaren Charly Salonius-Pasternak från Utrikespolitiska institutet var den som i somras lyckades irritera politikerna ända upp på utrikesministernivå då han skrev att Finland är en part i ett krig i Afghanistan och att politikerna borde erkänna detta. Han är ändå inte, av samma orsak som Haglund, redo att avsluta operationen men tycker man bör debattera realiteterna.
Viktigast att mandat finns
Han, Haglund och löjtnant Elli Flén, som arbetat i norra Afghanistan 2006, tycker inte heller att det FN-mandat Isaf-styrkorna har behöver omvärderas i säkerhetsrådet i snabb ordning.
– Det finns föråldrade FN-mandat på andra håll också. Det viktigaste är ändå att det finns ett FN-mandat för jag tror inte någon från de fredsbevarande styrkorna vill stå med vapen i hand på främmande mark utan det, säger Flén.
Salonius-Pasternak håller med.
– Det finns inte ett enda avtal som har alla operativa svar. De ska komma ur militära och politiska beslut. Nu är frågan däremot om beslutsfattarna vågar ta diskussionen kring att Isaf-styrkorna ska stöda den legitima afghanska regimen. Men i presidentvalet har den sittande president Hamid Karzai enligt alla uppgifter vunnit den första omgången med metoder som gör att afghanerna inte uppfattar att han representerar en legitim regim.
Försvarsminister Jyri Häkämies (Saml) talade för sin del i går för att EU ska ta en ledande roll som fredsförmedlare i Afghanistan och föreslår att riksdagsledamot Pekka Haavisto (Gröna) med lång erfarenhet av konfliktförmedling förs fram som kandidat till uppdraget, bland annat för att han kunde vara kapabel att diskutera också med de moderata talibanerna.
Häkämies tror också att nästa steg i Afghanistandebatten, Natos informella försvarsministermöte i Bratislava i slutet av oktober, blir att diskutera behovet av förändringar inom hela operationen eftersom resultaten hittills inte motsvarat förväntningarna.