Syrien upp på FN:s agenda - igen
Hufvudstadsbaldet
Janne Wass

Ulkopoliittisen instituutin tutkija Sean Roberts kommentoi Hufvudstadsbladetin haastattelussa 29.8. Venäjän kantaa Syyriaan mahdollisesti tehtävään kansainväliseen aseelliseen interventioon.

  

Ryssland och Kina stretar envist emot en internationell militärinsats i Syrien. Damaskus ses som en avgörande dominobricka: faller staden kommer till slut USA:s bombplan också till Moskva och Peking. 74 %  

Den internationella frustrationen växer över Irans, Rysslands och Kinas motstånd mot en FN-ledd intervention i Syrien. Kina och Ryssland har vetorätt inom FN:s säkerhetsråd, och båda har använt den i Syrienfrågan.

Irans motstånd är lättförstått. President Bashar al-Assads regim består av alawiter, som står nära det iranska shiamuslimska styret. Om al-Assad störtas blir det med största sannolikhet ett sunnidominerat styre, vilket skulle försvaga Irans inflytande i regionen.

Då det gäller Ryssland är situationen mer komplex, men Kremls position bottnar i en tydlig världspolitisk riktlinje, säger Sean Roberts vid Utrikespolitiska institutet.

– Ända sedan Vladimir Putin kom till makten år 2000 – och egentligen också innan det – har Ryssland ansett att länders nationella suveränitet går före allt annat.

Som regel anser Kreml att utländska militärinterventioner inte bara är moraliskt och juridiskt förkastliga, utan för det mesta också kontraproduktiva.

– Arabvåren, och speciellt det västerländska ingripandet i Libyen, ser man i Ryssland som ett stort misslyckande, likaså den senaste utvecklingen i Egypten.

Ryssland har också sina nationella intressen att försvara. Landet säljer stora mängder vapen till Syrien, även om handeln inte är avgörande för Rysslands ekonomi. Viktigare är att Syrien är Rysslands sista allierade i Mellanöstern. Moskva har länge oroat sig för den växande islamismen i norra Kaukasus. Kommer islamisterna till makten i Syrien är det ett dubbelt nederlag för Ryssland. Dels förlorar man sitt fotfäste i området och dels finns risken att muslimerna i Kaukasus stärker sina positioner.

Både Ryssland och Kina är oroliga över USA:s växande inflytande. I en bakgrundsanalys skriver Marek Menkiszak vid Utrikespolitiska institutet att många i Moskva är övertygade om att USA systematiskt gör sig av med obekväma regimer och att bilan snart även faller över Ryssland.

Också i Kina ser man en likande dominoeffekt framför sig: om Syrien faller, är det bara en tidsfråga tills Iran faller och då är Ryssland och Kina näst i tur, skriver The New Yorkers Kinakorrespondent Evan Osnos.

Att Kina, som vanligtvis lämnat vetoförfaranden och starka uttalanden åt Ryssland, nu så starkt höjt rösten beror sannolikt på att båda länderna förlorar allt fler bundsförvanter i arabvärlden, skriver BBC:s Kinakorrespondent Damian Grammaticas. Hans analys är att Kina försöker värma upp de frostiga relationerna till Ryssland för att få till stånd en stark koalition.

Övriga källor: New China Morning Post, Washington Post, Christian Science Monitor, Time, Russia Today, Reuters, China SignPost

Citat:

av alla vapen i Syrien kom mellan 2007 och 2011 från ­Ryssland.