A hundred year old line drawn in sand

När Isis-rebellerna i mitten av juni rev ner en sandig tuva som utgjorde gränsen mellan Syrien och Irak förkunnade de jub- lande hur de slagit den koloniala Sykes-Picot-linjen i spillror. Det hemliga avtal som delade upp Mellanöstern under förs- ta världskriget har dammats av som ett praktexempel på västerländskt översitteri.

– Som ni kan se, det här är den så kallade gränsen som skapats av Sykes-Picot, vi erkänner inte den och vi kommer aldrig att göra det. Inshallah, det här är inte den första gränsen vi kommer att bryta, vi kommer att bryta alla gränser – men vi börjar med den här, säger en man som uppges heta Abu Safiyya och gestikulerar ut över en sandig sluttning.

Så inleds en proffsigt editerad filmsnutt med titeln Slutet på Sykes-Picoti som laddats upp av Twitterkontot Albaraka News. Det är före detta Isis, numera IS – islamiska staten – som visar upp sina intentioner att fortsätta sin framfart ända tills de når al-Quds, det vill säga Jerusalem.

Den unga vältaliga mannen i videon, som identifierats som norsk medborgare med chilenska rötter, fortsätter med att förklara hur det inte finns nationer, bara islam. Medan Europa har firat minnet av skotten i Sarajevo har ett av de praktiska arven av stormaktspolitik som skapades under första världskriget blivit ett rött skynke i öknen.

Vem var Sykes och Picot?

År 1916 fick den brittiska underrättelseofficeren Mark Sykes som uppgift att med sin franska motpart, diplomaten François Georges-Picot, förhandla fram ett avtal om hur det osmanska riket som slagit sig samman med Tyskland skulle fördelas efter att de allierade vunnit kriget. Avtalet som gjordes upp i hemlighet delade upp stora områden av Mellanöstern i olika sfärer av kontroll, samtidigt som britterna lovade att stödja kampen för självständighet för invånarna i deras intresseområden.

När västmakternas lönnplan avslöjades väckte det ont blod i regionen, som fortsatte att bubbla under ytan i flera decennier efter att de löst fördelade landområdena år 1920 förvandlades till nationer och protektorat.

Under andra världskriget var kontrollen av hamnar och oljetillgångar i regionen av avgörande vikt, med följden att Frankrike lämnade Syrien först 1946 medan britterna trädde ur Irak året därpå.

Mer än linjer på pappret

Det är lätt att se att västmakternas linjedragningar är ett tacksamt mål att attackera – men åsikterna går isär om hur befogat det egentligen är. Vissa analytiker pekar på hur strävanden till självständighet och arabisk nationalism redan existerade i Osmanska riket, och hur länderna som skapades hade sin grund i gamla osmanska gränsdragningar och provinser.

Andra påminner om att krisen i regionen bottnar i socioekonomiska problem snarare än godtyckligt dragna gränser.

– Att ta Sykes-Picot som måltavla och ställa dess gränser mot ett gränslöst al-Sham – ett mytiskt Storsyrien – är ett bra sätt för IS att locka fler utländska krigare till sin sida, säger Wolfgang Mühlberger, forskare vid Utrikespolitiska institutet i Finland.

Källor: NY Book Review, Euiss, BBC, AFP, Chatham House, Brookings Institute, Carnegie-Al Hayat

© Hufvudstadsbladet