Institute researcher Tanja Tamminen was interviewed by the newspaper Hufvudstadsbladet on 15.6. She discussed the issue of North Kosovo’s Serb areas in the relations between Serbia and Kosovo.
Kosovo firar den här veckan fem år av självstyre och är, trots Serbiens motstånd, i princip självständigt. Men om den serbiska minoriteten fortsätter sträva emot, kan följderna bli svåra för båda länderna.
Den 15 juni 2008, för fem år sedan, fick albanerna i Kosovo äntligen utdelning på århundraden av självstyrelsekamp. Landets nya grundlag trädde i kraft och administrationen för utbrytarrepubliken överfördes från FN till den kosovanska regeringen. Det var inte den första, men kanske den största delsegern så här långt i Kosovos kamp för självständighet från Serbien.
En annan stor delseger inträffade den 19 april i år, då den serbiska och kosovanska regeringen efter långa och svåra förhandlingar nådde en överenskommelse där Serbien erkänner Kosovo som ett autonomt område och det kosovanska styret i Pristina tillåter en parallell serbisk administration i Kosovos norra spets.
– Det är mycket viktigt att vi ser överenskommelsen som ett steg bort från det förflutna och närmare Europa för dem båda, sade EU:s utrikesminister Catherine Ashton efter överenskommelsen.
Kosovos betydelse för Serbien är snarare mytologisk än historisk. I själva verket har både albaner och serber bott i och grälat om Kosovo i århundraden. Men den serbiska mytologin har starka rötter i Kosovo, bland annat som hemvist för de medeltida nationalhjältarna Marko Kraljevic och Hrebeljanovic Lazar som kämpade mot den ottomanska invasionen i slutet av 1300-talet. Flera av de gamla serbiska religiösa helgedomarna finns i Kosovo. Serbiens motvillighet att erkänna Kosovo som en självständig stat bottnar även i kriget på 1990-talet. Runt 120 000 serber bor fortfarande i Kosovo, och för dem är det otänkbart att lyda under en kosovoalbansk regering.Flod delar
Med tanke på detta var april månads överenskommelse ett mycket viktigt steg, säger Tanja Tamminen, gästande forskare vid Utrikespolitiska institutet i Finland, som för tillfället befinner sig i Kosovo.
– Men det centrala är att den genomförs så att det uppstår en verklig tudelning av länderna. Implementeringen, speciellt i norra Kosovo, ligger på is för tillfället, och det har varit en svår fråga som man inte velat röra vid sedan krigsslutet 1999.
Även om det bor serber också i andra delar av landet, är gränsen mellan albanska och serbiska Kosovo tydlig, den går vid floden Ibar, som i sin tur delar den nordliga staden Mitrovica.
– Det är egentligen ett mycket litet område, den allra nordligaste delen av Kosovo, som omfattar tre kommuner, säger Tamminen.
– På den norra sidan av Ibar finns två parallelladministrationer. Serberna har ett eget rättssystem som sköter civilfall, som skilsmässor, och där finns representanter för det serbiska inrikesministeriet. Men å andra sidan är den officiella poliskåren Kosovos polis.
Ett spel
Att komma ifrån det här övergångsläget till en klar delning av länderna skulle vara i både Pristinas och Belgrads intressen, anser aTamminen. Trots att Belgrad säger att man aldrig erkänner ett självständigt Kosovo, så har man i praktiken lovat att hela Kosovo ska lyda under Pristinas kontroll.
– Serbien kommer att bli tvunget att välja. Antingen erkänner man Kosovo, eller så får man stå utanför EU. 22 EU-länder har erkänt Kosovo – strax 23, när Kroatien blir medlem. Då kan man inte ta med ett sådant land som inte erkänner Kosovo som medlem. Så även om ett erkännande inte är ett krav för serbiska medlemsförhandlingar, kommer det förr eller senare att bli ett krav för fullt EU-medlemskap.
Detta vet de serbiska politikerna mycket väl, säger Tamminen, och gissar att man på båda sidor nu låter spelet ha sin gång. I sådana här fall har den internationella majoritetsopinionen för det mesta segrat till slut.
– För Kosovos del har det egentligen inte så stor betydelse om Serbien officiellt erkänner landet eller inte. Man kör sitt eget race med EU:s och FN:s stöd. Man vet också att det ännu tar lång tid innan landet kan bli EU-medlem, så det kvittar om några av EU-länderna inte erkänner dem. De är mer intresserade av ett medlemskap i FN.
Det största hotet mot ländernas framtid är enligt Tamminen att de i Kosovo bosatta serberna sätter klackarna i marken och vägrar underkasta sig kosovanskt styre.
– Då kan de liksom Asterix by bedriva en motståndskamp nästan hur länge som helst.
Övriga källor: Christian Science Monitor, Reuters, BBC, AP
Jubileum Kosovo
Artikel:
• 1389 Serberna förlorar slaget om Kosovo och området faller under de turkiska ottomanernas styre. Under tiden flyr en stor del av de kristna serberna och området befolkas av muslimer och albaner.
• 1913 Serbien tar Kosovo av Turkiet efter andra Balkankriget.
• 1974 Kosovo blir autonom provins i Serbien, med egen polis, bank och administration.
• 1989-1997 Serbiens president Slobodan Milosevic upphäver Kosovos autonomi, Kosovo svarar genom att utropa självständighet och det etniska våldet ökar. Slovenien, Serbien och Bosnien utropar självständighet från Jugoslavien och krig bryter ut på Balkan.
• 1998 Öppet krig mellan serber och kosovoalbaner, som involverar etnisk rensning på båda sidor.
• 1999 Nato intervenerar och hundratusentals kosovoalbaner flyr landet. Milosevic drar tillbaka trupperna ur Kosovo.
• 2006 Förhandlingar om Kosovos framtid inleds under FN-sändebudet Martti Ahtisaaris ledning.
• 2008 Kosovo utropar självständighet. 22 av 27 EU-länder erkänner den, men inte Serbien.
• 2013 Serbien och Kosovo når en kompromisslösning som ger Kosovo autonomi, med specialrättigheter för etniska serber.
Källa: BBC, HBL-arkiv
Fakta:
Tidslinje: Kosovo
Citat:
”Serbien kommer att bli tvunget att välja. Antingen erkänner man Kosovo, eller så får man stå utanför EU.”
Tanja Tamminen,
Kosovoforskare