EU:s kockar vill undvika pannkaka
Hufvudstadsbladet
Peter Buchert

In an interview by the daily Hufvudstadsbladet on 9 November, Antto Vihma commented on the outlook of the Warsaw climate conference.

Text below in Swedish

 

Två år av lobbande, påtryckningar, internationell diplomati och spel i kulisserna inleds nästa vecka. Klimatmötet i Warszawa måste ge en vink om hur det globalt bindande klimatavtalet 2015 ska se ut.

Förväntningarna är små när FN:s klimatkonvention samlas till sitt årliga partsmöte i Warszawa de två närmaste veckorna.

Målet är att ta fram en vägkarta mot ett globalt bindande klimatavtal i Paris om två år.

– Vi måste enas om en mycket klar syn på hur avtalet ska sys ihop. Kommer vi inte en bra bit på vägen nu når vi inte ända fram i Paris, säger miljöminister Ville Niinistö (Gröna).

Läget påminner – illavarslande nog – om hösten 2007. Även då hade klimatpanelen IPCC nyss skrivit en rapport som sade att utsläppen borde strypas mycket snabbare för att inte riskera en ohanterlig klimatförändring. Även då återstod det två år till det förväntade genombrottet.

Köpenhamnsmötet 2009 blev som bekant pannkaka. För att misstaget inte ska upprepas har man ändrat på receptet. Nu bakar man in nya ingredienser – bland annat en förhandsstruktur på avtalet och en öppen budgivning om utsläppsminskningar. Ändå finns risken för att luften ska gå ur och kakan ligga lika platt som senast. Kockarna är många, och alla är inte pigga på att bjuda till.

Många kritiker har föreslagit att klimatpolitiken ska skötas av en mindre koalition, till exempel de 25 största aktörerna som står för 80 procent av utsläppen, av G20 eller bara av ett fåtal större nationer.

– FN-processen har sina svagheter men jag tror inte alternativen vore effektivare. Det saknas goda exempel, G20 har aldrig levererat mer än små framsteg, säger Antto Vihma, klimatpolitisk analytiker på Utrikespolitiska institutet.

Dubbelriktad rättvisa
Warszawamötets utmaning är att få världen att enas om hur klimatavtalet ska se ut rent tekniskt och juridiskt, och hur ländernas åtaganden ska rapporteras och granskas. På agendan finns också, som alltid, begreppet klimaträttvisa. Det handlar om hur de länder som byggt upp sin välfärd på fossil energi ska kunna hjälpa de fattiga länderna att bygga upp välfärd på förnybar energi.
– Finland kan inte betala sin klimatskuld genom att knipa pengar från biståndsbudgeten, som inte heller når upp till vad vi lovat. Det är att bedra de fattiga dubbelt, säger Niklas Kaskeala på Kepa.
De rika länderna har lovat att skaka loss 100 miljarder dollar i klimatfinansiering till 2020 genom innovativa lösningar. Biståndsrörelsen påtalar att anslagen snarare minskar. Skuldsatta regeringar sneglar på näringslivet.
– Det är klart att den privata sektorn måste delta, men klimatfinansieringen är ingen enkelriktad väg. Ska u-länderna ha pengar måste de öppet och trovärdigt redovisa hur de används, säger Ville Niinistö.
Tidigare klimatmöten har beslutat om att ett globalt avtal ska nås 2015 och träda i kraft 2020. Warszawamötet ska också diskutera vad mer länderna är beredda att göra fram till 2020 för att tackla klimatförändringen.- Jag väntar mig inget genombrott här. Det ökar pressen på nästa års klimatmöte, säger Niinistö.

Riskabel strategi
– Det vi behöver i Warszawa är en vink om hur ambitiösa utsläppsminskningar länderna är beredda att skriva in i Parisavtalet, och när de är beredda att tillkännage sina åtaganden, säger Finlands nye chefsförhandlare Harri Laurikka.
Där sätter han fingret på Warszawamötets mest sensitiva punkt. Den något svindlande tanken är att alla länder under 2014, eller senast i början av 2015, ska lämna löften om vad de är beredda att åta sig i Parisavtalet.
Därefter ska åtagandena räknas ihop. Om (och när) man inser att det inte räcker för att nå tvågradersmålet vill EU att buden ska höjas i en ny runda före Parismötet.
– Avsikten är att skapa en positiv spiral där länderna kan höja buden vid behov. Men u-länderna är rädda för att deras bud ska klandras och för att andra ska peka finger åt dem om buden vädras i offentligheten, säger förhandlaren Jukka Uosukainen.
Antto Vihma är inte heller säker på att det är klokt att alla lägger korten på bordet mer än ett år före Parismötet.
– Det sätter stark press på processen att höja ambitionerna. Det är en knepig väg att gå, jag vet inte vart den leder.

Nyckelspelarna i Warszawa

EU
• Har bara Aust­ralien som sällskap under Kyo­toprotokollets andra period 2013 – 20. Har lovat skärpa utsläppsmålet 2020 från 20 till 30 procent om andra också gör något.
• Har det enda internationella systemet för utsläppshandel. Koldioxidpriset är ändå så lågt att systemet inte ger önskad effekt.
• Slår fast sitt utsläppsmål för 2030 under nästa år. Kommissionens förslag är 40 procent under 1990 års nivå.
• Jobbar på globala sektorvisa utsläppsregler för sjöfart och flygtrafik. Riskerar förlora ledarskapet i global klimatpolitik. Vill att alla ger sina utsläppsbud till Parisavtalet 2014. Hotar med veto vid Parismötet om ambitionsnivån är för låg.

USA
• Har infört utsläppshandel i vissa delstater. Privata sektorn satsar stort på utsläppssnål teknik.
• Ytterhögern bromsar nationell lagstiftning, men Obama ser till att miljöbyrån EPA skärper utsläppskraven på produktionsanläggningar.
• Ser ut att nå sitt försiktiga utsläppslöfte ( – 17 procent) från Köpenhamn, inte minst tack vare fynden av skiffergasen, som skapat nya miljöproblem.
• Vill dröja med budet till Parisavtalet till mars 2015. Hotar med veto i Paris om inte u-länderna är med på allvar.

Kina
• Testar utsläppshandel i sju provinser, siktar på att införa ett nationellt system 2018.
• Är ovilligt att ge klimatlöften internationellt, men jobbar ambitiöst på hemmaplan även om fossilberoendet fortfarande är enormt.
• Förbereder sig på bindande åtaganden och utsläppsminskningar från 2020.

Övriga
• Indien sade nyligen nej till global utfasning av freoner trots att USA och Kina var överens. Bråkar internationellt, men den nationella cementindustrin är progressiv.
• Brasilien vill hålla inne med utsläppsbudet till sent in på 2015. Avslöjar inga kort på förhand. Kräver stora klimatkompensationer för skogsskyddet i Amazonas.
• Ryssland stoppade årets förberedande förhandlingar i Bonn i somras, ansåg sig överkört i Doha förra året. Driver gamla öststatsintressen.
• Polen ordnar en ”kol- och klimatkonferens” parallellt med klimattoppmötet. Mötesvärden är hellre beroende av inhemsk stenkol än rysk gas. Betonar öststaternas särställning, är jobbigast i EU:s interna klimatpolitik, smidigare globalt.

Citat:
”Jag hoppas förhandlarna tar IPCC-rapporten som en väckarklocka och når en samsyn om vad som måste göras för att nå tvågradersmålet. Ska det bli ett avtal 2015 måste man nå vissa delmål redan i Warszawa.”
Rajendra Pachauri
Ordförande, FN:s klimatpanel

Citat:
”Sannolikt får vi ett globalt bindande avtal i Paris som inte är ambitiöst nog, men ändå för bra för att förkastas. Får vi ingenting alls är det slutet för FN:s system att förhandla fram en lösning.”
Ville Niinistö
Miljöminister (Gröna)

Citat:
”Jag hoppas att vi så snabbt som möjligt får ett globalt täckande avtal. Så länge EU unilateralt driver klimatpolitik är det besvärligt för många branscher.”
Mikael Ohlström
Ledande expert, Finlands Näringsliv EK

Bildtext:
– VARDAG. Årets klimattoppmöte ordnas i Polen som är starkt beroende av kolkraft. De globala klimatutsläppen fortsätter att öka trots forskarnas varningar för följderna. epa /