Europaparlamentariker Carl Haglund (SFP) anser att Finland ska stanna i Afghanistan. Samtidigt vill han att vår roll i krisområdet debatteras på bred front.
De
som ifrågasätter Finlands närvaro i Afghanistan och anser att
fredsbevararna ska tas hem därifrån kan leka med tanken på vilka
alternativen är. Det säger Carl Haglund, nyligen invald i
EU-parlamentets delegation för relationer med Afghanistan.
–
Vill de här kritikerna lämna landet med ett maktvakuum, i totalkaos,
med risk för att Pakistans kärnvapen hamnar i fel händer? frågade han
under ett Afghanistanseminarium som Svenska folkpartiet arrangerade i
Helsingfors i går.
Seminariet ägde rum dagen efter att de
svensk-finländska truppernas fordon återigen beskjutits väster om
ansvarsområdet i Mazar-i-Sharif.
Bort i enad front
På morgonen kom för sin del försvarsmaktens tidigare kommendör Gustav Hägglund
med ett utspel i Yles morgon-tv då han sade att Finland bör driva på
att Europa i enad front drar bort sina soldater innan slutet av nästa
år.
– Det finns 110 000 soldater i Afghanistan varav
majoriteten ingår i kriget mot terrorism och en knapp femtedel ska
föreställa vara fredsbevarare. Det är en svår operation då du skjuter
med en hand och ger mat med den andra. De lokala kan inte veta vem som
ingår i den fredsbevarande operationen och på grund av detta utsätts
finländarna också för attentat, anser Hägglund.
Hans åsikter vann inget direkt stöd bland deltagarna på gårdagens debatt. Forskaren Charly Salonius-Pasternak
från Utrikespolitiska institutet var den som i somras lyckades irritera
politikerna ända upp på utrikesministernivå då han skrev att Finland är
en part i ett krig i Afghanistan och att politikerna borde erkänna
detta. Han är ändå inte, av samma orsak som Haglund, redo att avsluta
operationen men tycker man bör debattera realiteterna.
Viktigast att mandat finns
Han, Haglund och löjtnant Elli Flén,
som arbetat i norra Afghanistan 2006, tycker inte heller att det
FN-mandat Isaf-styrkorna har behöver omvärderas i säkerhetsrådet i
snabb ordning.
– Det finns föråldrade FN-mandat på andra håll
också. Det viktigaste är ändå att det finns ett FN-mandat för jag tror
inte någon från de fredsbevarande styrkorna vill stå med vapen i hand
på främmande mark utan det, säger Flén.
Salonius-Pasternak håller med.
–
Det finns inte ett enda avtal som har alla operativa svar. De ska komma
ur militära och politiska beslut. Nu är frågan däremot om
beslutsfattarna vågar ta diskussionen kring att Isaf-styrkorna ska
stöda den legitima afghanska regimen. Men i presidentvalet har den
sittande president Hamid Karzai enligt alla uppgifter vunnit den första
omgången med metoder som gör att afghanerna inte uppfattar att han
representerar en legitim regim.
Försvarsminister Jyri Häkämies
(Saml) talade för sin del i går för att EU ska ta en ledande roll som
fredsförmedlare i Afghanistan och föreslår att riksdagsledamot Pekka Haavisto
(Gröna) med lång erfarenhet av konfliktförmedling förs fram som
kandidat till uppdraget, bland annat för att han kunde vara kapabel att
diskutera också med de moderata talibanerna.
Häkämies tror
också att nästa steg i Afghanistandebatten, Natos informella
försvarsministermöte i Bratislava i slutet av oktober, blir att
diskutera behovet av förändringar inom hela operationen eftersom
resultaten hittills inte motsvarat förväntningarna.