Dmitrij Medvedev betonade de mänskliga rättigheterna i sitt första tal
som president. Men att det skulle betyda en linjeändring tror inte
forskare
Helsingfors Maktskiftet i Ryssland var avklarat på en halvtimme.
Vladimir Putin tog som president avsked av det ryska folket och strax
därpå svor efterträdaren Dmitrij Medvedev eden som president. Både
Putin och Medvedev betonade kontinuiteten.
– Det är viktigt för alla att fortsätta på den väg vi valt och som har visat sig vara den rätta, sade Putin.
Medvedev tackade sin mentor Putin för stödet och tangerade Putins kommande roll som premiärminister:
– Jag är säker på att jag kommer att ha Putins stöd också i framtiden.
Snabbt skifte
Bara någon timme senare meddelade premiärminister Viktor Zubkov att han
avgår och en dryg timme senare utnämnde Medvedev Putin som kandidat för
posten. Att han godkänns av parlamentet råder det ingen tvekan om.
Putins nya roll som premiärminister beskär Medvedevs möjligheter att
göra reformer, även om han skulle vilja det, säger forskaren Sinikukka Saari på Utrikespolitiska institutet.
– Han har inga möjligheter att genomföra omvälvande reformer,
åtminstone inte på ett par år. Det kommer att vara Putin som sätter
agendan och Medvedev som verkställer.
Men Putins roll är inte bara av ondo för Medvedev:
– Det är för ensidigt att se det som att Putin bara kontrollerar
Medvedev. Han är också en garant för den nye presidentens möjligheter
att agera. Konkurrerande makteliter vet att Putin står bakom honom.
I sitt invigningstal betonade Medvedev flera gånger de mänskliga
rättigheterna och rättsstatens roll. Saari tror ändå inte att det
innebär någon klar linjeändring.
– Ett tal är ändå bara ett tal. Och Putin har också talat vackert om mänskliga rättigheter och demokrati …
Kampen mot korruptionen var ett annat stort tema men också där är Saari pessimistisk.
– Putin skulle ha haft en bättre position att göra något åt saken, men
korruptionen har bara blivit värre under hans år. Problemet i Ryssland
är att det inte finns starka institutioner så ledaren måste se till att
hållas populär. Och då är det svårt att göra svåra och krångliga
reformer som drabbar makteliterna.