”Representanthuset svänger från stabilt demokratiskt till ännu stabilare republikanskt”
För två år sedan valdes Barack Obama till president, mitt under den djupaste ekonomiska recessionen sedan trettiotalets stora depression. Obama lovade förändring, hans retorik var optimistisk, han stod för ett helt annat USA än Busherans inåtvända, kluvna och paranoida supermakt.
Kongressvalet mitt i presidentperioden är ofta kritiska för den sittande presidenten och hans parti. Presidenten är halvvägs, och oppositionen har fritt skjutfält mot allt som ännu är halvfärdigt.
Demokraterna förutspåddes ett braknederlag, och braknederlag blev det. Representanthuset svänger från stabilt demokratiskt till ännu stabilare republikanskt, däremot håller demokraterna majoriteten i senaten. Republikanernas seger i representanthuset är historiskt stor, en av de största sedan andra världskriget.
Men i och med att demokraterna behåller senaten har Obama ändå en politisk bas i den lagstiftande kongressen.
En genomgående tanke i kommentarerna till valresultatet är att väljarna har protesterat mot makthavarna i Washington. Demokraterna tar stryk för att de med sin starka majoritet har kunnat styra på egen hand, utan att behöva kompromissa med det andra partiet.
Och det är ekonomin som ligger Obama och demokraterna i fatet. Återhämtningen efter recessionen är pinsamt långsam, miljoner amerikaner är utan jobb, men sitter med lån som de inte kan betala, och med fastigheter som har förlorat sitt värde
Ett inslag i en av Yles nyhetssändningar demonstrerade verkligheten för många amerikaner just nu: en äldre man, väl över 70, i parets lilla radioaffär som de köpte med lånade pengar när ekonomin blomstrade. Nu har kunderna försvunnit, man säljer en eller annan liten grej per dag, snart tar banken deras hus. Möjligheterna att starta om någon annanstans i det vidsträckta landet är begränsade, och 70-plussare är inte särskilt eftertraktade i arbetslivet när den reella arbetslösheten ligger på 15 procent.
Men med en retorik som utmålar ett samhälle med ett utvecklat socialskydd som den värsta sortens socialism har republikanerna nyss tagit alla tiders valseger.
En forskare vid Utrikespolitiska institutet i Helsingfors säger att en annan av orsakerna till republikanernas framgång är en slags vit populism. Den omtalade Tea Party-rörelsen är emot allt som symboliseras av den svarta presidenten. Obama är antitesen till den amerikanska guldåldern sådan Tea Party-folket ser den.
I ett längre perspektiv ser forskaren Mika Aaltola en polarisering mellan USA:s vita befolkning, som hittills har haft makten men nu känner sig trängd, och de allt större grupperna av människor vars rötter finns någon annanstans än i Europa. Den vita populismen kommer att växa.
Tanken på ett val mellan Barack Obama och Sarah Palin om två år verkar mindre som ett dåligt skämt än tidigare.