Många i Kina är kritiska mot regeringen och kommunistiska partiets
politik. Men de stöder inte Tibets frihet och är sårade för att
omvärlden håller på att förstöra OS-festen, säger Kinaexperten Linda
Jakobson.

För tjugo år sedan tog Linda Jakobson tjänstledigt från reporterjobbet
på Ilta-Sanomat och reste till Kina. På den vägen är hon än. Hon har
bott 15 år i Kina, gett ut fem böcker och nyligen förnyat kontraktet
med Utrikespolitiska institutet om ytterligare en treårsperiod som
Kinaforskare.

Linda Jakobson understryker att utvecklingen i Kina varit enorm under de gångna tjugo åren.

– Då fick en vanlig kines inte gifta sig, inte byta jobb och inte
flytta utan tillstånd av myndigheterna. I dag är det mesta som berör en
vanlig medborgare fritt, man får bo och arbeta var man vill.

– För tjugo år sedan drömde mina medelklassvänner om en egen bostad, om
bil, om möjligheter för barnen att studera vid universitet och om resor
utomlands. De har fått allt, också semesterresor till Europa och andra
delar av Asien.

Enligt Linda Jakobson är den politiska diskussionen betydligt friare i dag, till en viss gräns.

– På nätet och i medier får man påtala och kritisera korruption,
nepotism, det orättvisa rättsväsendet, miljöförstöringen och beslut som
fattas av lokalförvaltningen.

– Däremot finns det tabun som inte berörs. De är Falun Gong, Taiwans
självständighet, Tibet, Dalai lama och allra mest kommunistpartiets
ensamrätt att styra landet.

– Den som bryter mot tabun kan dömas till mycket stränga straff. I Kina talar man om att “döda en höna för att skrämma aporna”.

Enpartisystemet består

Linda Jakobson ser inga tecken på att Kina skulle frångå
enpartisystemet. Man ser Sovjets krasch som ett skräckexempel på hur
det kan gå om kommunistpartiet ger ifrån sig makten.

– Därför sker reformer ytterst långsamt och utan att enpartisystemet
ifrågasätts. Ändå inser Kina vikten av att snabbt ta till sig nya
innovationer. Man vet att internet och ny teknologi är en förutsättning
för att kunskap och information ska spridas snabbt. Näringslivet har
också snabbt lärt sig spela enligt västerländska spelregler och kan
hantera PR och offentlighet.

– De kinesiska myndigheterna däremot är mycket oskickliga på PR och
förstår sig inte på offentlighet eller på hur västmedier fungerar. De
inser inte att rättegångar mot oppositionella blir stora nyheter i hela
västvärlden, de förstår inte att man inför OS börjar tala om Tibet.
Internet är fritt, men sidor och sajter blockeras om nyckelord som
Falun Gong eller Dalai lama förekommer. Det finns tiotusentals
internetpoliser som kontrollerar vad som diskuteras på bloggar och
chatsidor.

OS ett hot

När Söul arrangerade olympiska spel 1988 innebar det att demokratin
segrade i Sydkorea. I Kina ska man inte hoppas på samma utveckling,
varnar Linda Jakobson.

– Kineserna är stolta över att få arrangera OS. Men om protester och
kritik mot Kina dominerar tävlingarna sårar man också den vanliga
kinesens nationella stolthet. Då kommer de konservativa i partiet att
få ökat inflytande, de som alltid varnat för att omvärlden fortfarande
inte behandlar Kina jämlikt utan bara är ute efter att stoppa landets
ekonomiska uppsving.

– Då kan OS innebära en tillbakagång. Men man ska minnas att OS inte är
den största utmaningen Kina står för. Betydligt viktigare är att
regeringen gör något åt inflationen, arbetslösheten, miljöförstöringen
och den ensidiga handelsbalansen som framför allt USA och EU kräver att
korrigeras.

Att Kina skulle ge efter i Tibetfrågan är uteslutet, säger Linda Jakobson.

– Mina vänner som i många fall är ytterst kritiska mot regeringen har
ingen förståelse för det som händer i Tibet. De har hela livet hört att
Tibet är en naturlig del av Kina och anser att Tibet fått det bättre
under kinesiskt styre.

En aktiv opposition finns inte i Kina.

– Oppositionen sitter i fängelse eller har flyttat utomlands. Mot
oppositionen är regimen hård, de som åtalas har inte en chans till
rättvis rättegång. Man ska minnas att en rättsstat aldrig kan uppstå i
en enpartistat där rättsväsendet är underställt partiet.