Finland är part i ett inbördeskrig som
blir allt farligare. Vi kanske får hem finländare från Afghanistan i
zinkkistor i sommar, men regeringen sticker bara huvudet i busken,
varnar forskaren Charly Salonius-Pasternak.
När Charly Salonius-Pasternak, forskare vid Utrikespolitiska institutet,
i fjol agerade som barnet i sagan om kejsarens nya kläder och
konstaterade att ingen rationell människa kan förneka att det krigas i
Afghanistan och att Finland är med i kriget, retade han upp hela den
utrikespolitiska ledningen.
Salonius-Pasternak påpekade att den internationella styrkan Isaf, som
finländarna är en del av, har som huvuduppgift att stödja Afghanistans
regering som är part i ett inbördeskrig. Finland är därmed också part i
kriget, var hans slutsats.
Utrikesminister Alexander Stubb (Saml) avfärdade Salonius-Pasternaks
analys som ansvarslös eftersom den låter påskina att den politiska
ledningen fört Finland in i en krigsssituation. Finland är inte i en
krigssituation, fastslog Stubb.
Efter det har läget i Afghanistan förvärrats. Också i den tidigare lugna
norra delen av landet, där finländarna befinner sig tillsammans med de
svenska trupperna, blir livet allt farligare. Därför borde den
utrikespolitiska ledningen senast nu överge sin strutsstrategi, menar
Salonius-Pasternak.
– I Afghanistanredogörelsen som gavs till riksdagen i våras berättade
man att antalet finländska soldater ökar, men att det är en liten ökning
och att ingenting förändras. Den bild man gav av vad våra soldater gör
där var ändå inte komplett.
Vad var bortlämnat?
– Bland annat det som är politiskt otrevligt, att våra soldater gör
sådant som finländarna inte är vana att fredsbevarare ska göra. Det är
regelrätt krigföring och det framgår av militärens beskrivning av vad
som görs där. Det handlar om en helt annan typs operation än det var i
början när vi beslutade att vara med och det borde man medge.
Vad menar du?
– Finländarna hjälper den afghanska militären ute på operationer, med
spaning och med vägspärrar. Det krävs inte att man står tillsammans med
den afghanska soldaten och skjuter för att det ska vara uppenbart att
man är på den ena sidan i kriget. Inte säger vi i Finland heller att det
bara var jägarna vid Svir som var i krig medan artilleristerna inte var
det, det skulle ju låta helt vansinnigt.
En finländare har redan stupat. Blir
det fler zinkkistor?
– Jag är rädd för det. Allt tyder på att den här sommaren blir allt
annat än trevlig. Det kommer många signaler om att läget skärps också i
norr och det är nästan oundvikligt att det drabbar också finländarna.
Än det afghanska folket?
– Om vi inte är redo att kolonisera landet måste vi acceptera att
Afghanistan länge kommer att vara ett land som inte har västerländska
strukturer och värderingar och att de som har makten ser på saker på ett
annat sätt än vi. Om vi inte kan göra det tycker jag vi inte ska vara
där. Vi ska inte tro att Afghanistan kan bli ett land som säg Schweiz.
Men vår närvaro har motiverats med att
förbättra kvinnornas ställning?
– Blir det fred kan det gå långsamt till det bättre även om några
talibaner är med i den nya regeringen, men det tar decennier och det
sker bara i vissa regioner. Eftersom det är uppenbart att våra soldater
inte är där i decennier så är den motiveringen problematisk.
Betyder det att vi ska tillåta att man
köpslår om kvinnornas rättigheter?
– Det är omöjligt för utomstående att komma åt kvinnoförtrycket med
vapen. Och när det i fredsförhandlingarna kommer till kritan blir
kvinnornas rättigheter lätt nedprioriterade och byts slutligen ut mot
något annat. Jag tror inte på att fredsförhandlingarna gör det bättre
för kvinnorna.