Institute Director Teija Tiilikainen stated in an interview with Hufvudstadsbladet on 13.5. that the Finns Party lack a foreign policy line as they lead both the Foreign Affairs Committee and the Defence Committee of the Parliament.
Samlingspartiet har stärkt greppet
om utrikespolitiken, men en annan utrikespolitisk maktförskjutning
väcker oro. Sannfinländarnas Timo Soini är nu riksdagens
utrikespolitiska röst och rösten talar inte som vi är vana vid, påpekar
Utrikespolitiska institutets chef Teija Tiilikainen.
President Sauli Niinistö
må ha mindre makt än sina föregångare, men han har hållit hög
utrikespolitisk profil genast från början. Kort efter att han
installerats åkte han i väg till toppmötet om kärnsäkerhet i Sydkorea,
där han träffade USA:s president Barack Obama och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.
Om en dryg vecka reser Niinistö till Chicago för att delta i toppmötet
om Afghanistan, som ordnas i samband med Natos toppmöte om samma tema.
Enligt Utrikespolitiska institutets direktör Teija Tiilikainen handlar det om att utnyttja den utrikespolitiska makt presidenten har kvar.
–
Här är det fråga om den informella makten och den så kallade allmänna
utrikespolitiken som presidenten fortfarande leder i samverkan med
statsrådet. Det här är problemfritt så länge det inte har med EU-politik
att göra.
Så fort EU-politiken kommer in stängs presidenten ute, åtminstone formellt.
–
I och med grundlagsändringen i mars klargjordes den maktfördelningen en
gång för alla. EU-politiken hör till statsrådet och det är alltid
statsministern som representerar Finland på EU-toppmötena, konstaterar
Tiilikainen.
Presidentens makt minskas ytterligare av att allt fler frågor har en EU-dimension och därför hör till statsrådets kompetens.
–
I dag har statsministern betydligt större utrikespolitisk makt än
presidenten just för att så mycket som händer har EU-anknytning. Den
allmänna utrikespolitiken får mindre utrymme och också här ska
presidenten agera i samverkan med statsrådet. Det finns ingenting
presidenten kan besluta om ensam.
Samlingspartiet starkare
Riksdagen
har också fått en större utrikespolitisk roll. Utrikesutskottet ska
informeras om inte bara vad statsrådet gör utan också om presidentens
verksamhet.
– Dessutom avgör riksdagen nu om det uppstår en konflikt
mellan statsrådet och presidenten. Formellt stärker det riksdagens
position. Det är ändå en otänkbar situation att riksdagen skulle välja
sida, så jag tror att det här aldrig kommer att utnyttjas.
Tiilikainen
noterar att Samlingspartiet stärkt sina utrikespolitiska positioner i
och med att statsministern är samlingspartist och presidenten har en
bakgrund i samma parti.
– Det har en viss betydelse. Även om man inte
tycker lika i alla frågor är det lätt att hitta en gemensam tolkning av
världen. Speciellt i EU-frågor, där Samlingspartiets anhängare är de
mest positiva till djupare integration, finns inga svårigheter att
samarbeta.
– Liksom SFP, men man har insett realiteterna. Det behövs
bred konsensus för ett medlemskap och därför har man inte aktivt drivit
på. Eller så anser man att det inte är viktigt just nu.
– SDP:s
negativa inställning påverkade Natodebatten. Också debatten om Ryssland
är annorlunda nu. Samlingspartiet har ju en dystrare syn på utvecklingen
i Ryssland.
Soini är riksdagens röst
Den intressantaste maktförskjutningen har ändå skett inom riksdagen, menar Tiilikainen.
–
Sannfinländare leder de två mest centrala utskotten, utrikes- och
försvarsutskottet. Det är oerhört viktiga poster med tanke på den
utrikespolitiska makten och debatten.
Utrikesutskottets ordförande Timo Soini sitter alltså på en av de allra synligaste posterna i riksdagen.
–
Utskottets ordförande är riksdagens utrikespolitiska röst. Han är den
diplomater vill umgås med, den som får inbjudningar och besök och den
vars åsikt man vill höra.
Hittills har man ändå fått vänta på den
annars så slagfärdiga Soinis utrikespolitiska utspel. Enligt Tiilikainen
har det att göra med att Sannfinländarnas agenda är så smal.
– Soini
har ingen utrikespolitisk linje att falla tillbaka på. Han borde ha en
egen profil och ta ställning i internationella frågor, men som
utskottsordförande kan han inte lyfta fram partiets EU-antipatier och
nationalistiska linje. Vad ska han säga om förhållandet mellan EU och
Ryssland när partiet anser att EU står inför ett sammanbrott och vad
anser partiet över huvud taget om Arktis, Östersjön och olika konflikter
i världen?
Ingen sannfinländsk doktrin
Tiilikainen
påpekar att tidigare ordförande väl klarat av att leda utskottet med
hög profil trots att de själva ofta haft en annan åsikt än utskottets
majoritet.
– Ett år har gått och Soini har rest världen runt. Nu
förväntar man sig att han ska uttala sig. Att han inte gjort det måste
bero på hans dilemma: det finns inte någon sannfinländsk utrikespolitisk
doktrin och i den mån den finns går den helt emot de andra partiernas.