Vem ska axla rollen som ondskans axelmakter nu?
Vilka ska nu axla rollen som ondskans axelmakter?
Barack Obama har lovat sluta tala om skurkstater och ondskans axelmakter. Men det kan vara bara en skillnad i ordval. Skurkar finns alltid.
I början av maj riktade Obama kritik mot nya länder. Den här gången vill han bli av med skatteparadis. Det amerikanska finansministeriet pekade ut tre länder som skyldiga till att mångmiljardbelopp uteblir i skatteinkomster. En tredjedel av de amerikanska bolagens inkomster år 2003 ska ha kommit från det som finansministeriet kallar “tre små lågskatteländer: Irland, Holland och Bermuda”.
Ett par dagar senare, då den holländska premiärministern bränt propparna, drog USA tillbaka sin beskyllning om Holland som skatteparadis.
Tidningen Foreign Policy har också nappat på letandet efter nya skurkstater. I tidningen utmålas det nya hotet i form av “the axis of upheaval”, omvälvningens eller kaosets axelmakter – bland annat Somalia med sitt interna kaos och piraterna, Mexiko med drogkriget. Förändras nu västvärldens syn på om det finns så kallade skurkstater? – Förändringen sker enbart i USA, och även då endast i en del av USA. Det beror på att inget annat land i väst har använt sig av begreppet “skurkstat”, fast det givetvis finns länder som visat sitt samtyckte till vissa amerikanska utrikespolitiska mål genom militärt och övrigt samarbete, svarar utrikespolitiska institutets chef raimo väyrynen och kristian kurki som forskar i den föränderliga världsordningen.
– Dylika förnedrande benämningar leder i de flesta fall enbart till negativa motreaktioner och begränsar de politiska alternativ en regering har till sitt förfogande. En “skurkstat” är ingen man förhandlar eller samarbetar med, utan någon man utsett till en opålitlig, omoralisk motpart som inte kan påverkas utan sanktionspolitik eller eventuellt militär intervention.
Väyrynen och Kurki påpekar att det alltid finns länder som avviker från internationell rätt och andra normer, som miljöpolitik och mänskliga rättigheter. Men begreppet skurkstat kan man med fördel undvika.
– Tvärtom, även i svåra fall bör man försöka nå ömsesidigt tillfredställande resultat genom förhandlingar och dialog. Därefter övervakar man med överenskomna metoder att parterna håller sig till sina löften, även om sanktioner kan vara nödvändiga ifall någondera sviker. Så ska man komma ihåg att en stat ibland bryter mot överenskommelser inte på grund av ohederliga avsikter utan för att dess regering helt enkelt är för svag.
Begreppet “skurkstat” är ett arv från Bush-administrationens misslyckade utrikespolitik, menar Väyrynen och Kurki. – Visserligen har Georgien och Ryssland använt sällsynt skarpt språk mot varandra. Även Venezuelas hugo chavez och Zimbabwes robert mugabe har kommit med kraftiga utlåtanden. Men det finns ingen objektiv definition på en “skurkstat” eftersom man automatiskt utgår från den åklagande statens värderingar.
sylvia bjon