I Europa har Turkiets varande eller icke varande som medlemsstat länge
väckt huvudbry. Turkarna själva är redan på jakt efter en ny identitet
utanför ett medlemskap och skyr inte konfrontationer.
Det var inga hjärtliga kramar på agendan i onsdags när Turkiets
utrikesminister Ahmet Davutoglu träffade den israeliska handels- och
industriministern Benjamn Ben-Eliezer i Bryssel. Turkiet krävde i
stället en ursäkt för de nio turkiska aktivisterna som dödades ombord
Mavi Marmara i maj, en öppen FN-ledd utredning i flottiljattacken och
ett omedelbart avslut på blockaden av Gaza..
– Det faktum att mötet var inofficiellt och hölls på en hemlig plats på
neutral mark berättar en hel del om hur allvarlig situationen är, säger Mika Aaltola som är akademisk forskare i stormaktspolitik på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors. Silkeshandskarna har åkt av
Turkiet har länge varit Israels viktigaste bundsförvant och var det
första muslimska landet att godkänna Israel som en suverän stat år 1949.
Länderna inledde både ekonomiska och militära förbindelser under
1990-talet, men vänskapen svalnade 2008 då Israel gick in i Gaza.
– För Turkiet är belägringen av Gazaremsan likvärdig med hur det skulle
vara för Finland om Ryssland ockuperade Estland. I värsta fall kommer
Turkiet att börja se Israel som ett reellt säkerhetshot, säger Aaltola.
Den turkiska statsministern Recep Tayyip Erdogan har inte sparat på
krutet i sina uttalanden om Israel. Bland annat har han anklagat Israel
för en “blodig massaker” gällande flottiljattacken och plockade på samma
gång poäng och sympatier i arabvärlden. Turkiet ser Hamas som den
officiella rösten för den palestinska frihetsrörelsen. För bara tre år
sedan var läget ett annat – då höll president Shimon Peres ett tal inför
den turkiska nationalförsamlingen..
Övermod eller självförtroende
Situationen är obekväm för Israel och USA. Turkiet är en livsviktig del
av den amerikanska närvaron i Mellanöstern, landet har en viktig
militärbas i Turkiet. Till skillnad från många andra länder har Turkiet
distanserat sig från Washington under den nya administrationen..
– Man kan tydligt se att Turkiet inte är rädda för en konfrontation med
USA, och de söker sig själva en ny roll i förhållandet till Israel. USA å
sin sida väljer att stödja Israel i fall de måste välja mellan länderna
och det är Ankara medvetet om, säger Mika Aaltola.
För Israel är läget beklagligt i och med att Turkiet nu kan lägga allt
större press på landet via USA. Nyligen träffade president Barack Obama
Erdogan under G20-mötet i Toronto och samtalet beskrevs som “ärligt och
omfattande” vilket kan tolkas som obekvämt. Det hemliga mötet i Bryssel
kan ses som ett resultat av USA:s behov av att lappa relationerna..
Turkiet är en icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd och röstade
emot sanktionerna mot Iran. Under det regerande partiet AKP har landet
sökt nya kontakter förutom till Iran också till bland annat Venezuela
och Ryssland. .
– Turkiet vill visa att landet är att räkna med. I och med att landet
inte kan vara en europeisk nation kommer att de söka sig nya allianser,
säger Aaltola..
Ett dubbelsidigt fönster
Enligt Aaltola är EU delvis ansvariga till Turkiets nya riktning. Landet
jobbade hårt för att bli EU-medlem men möttes av ett hårdnackat
motstånd. Erdogans parti AKP har sadlat om och lagt EU på hyllan. De
turkiska affärsmännen är framgångsrika oberoende om Turkiet är i EU.
– Turkiet ser sig självt som en modern muslimsk stat, de är stolta och
vill agera som ett modelland för hur man kan kombinera traditioner med
en modern ekonomi.
Turkiets roll som en ekonomisk makt i regionen ökar – landet har en
förväntad BNP-tillväxt på drygt fem procent under 2010. Ökat välstånd
ökar självförtroendet. En allt starkare nationalism väcker både anstöt
och stöd inom landet. Situationen i Israel har fungerat som katalysator
för den gryende nationalismen..
– Det regionala spelet ändras och det kommer hela tiden nya spelare som
vill få sin röst hörd. I hela området får extremisterna fler anhängare
och det naggar väljarstödet i kanterna hos de traditionella partierna.
Ekonomin styr
Konflikterna i regionen och inom Turkiet kan i värsta fall leda till
allt djupare splittring. I fall Erdogans fränare attityd ger landet en
status som stormakt återstår att se. Vad som än sägs i dag på mötet
mellan Obama och den israeliska statsministern Benjamin Netanyahu så
kommer de ekonomiska intressena i regionen fortsättningsvis att styra de
underliggande diskussionerna..
– En era håller på att ta slut, frågan är vilken Turkiets roll blir. De
drömmer om att bli en stor ekonomisk makt att räkna med, och de är på
god väg, säger Aaltola.