Tål européerna mera integration?
Hufvudstadsbladet
Annika Wilms

Institute Programme Director Juha Jokela comments in the newspaper Hufvudstadsbladet on 8.7. on the need for deeper EU integration.

 

Räddningsfonder, finanspakt, konkurrenskraftspakt, sexpack –
ingenting tycks räcka. Eurokrisen bara fortsätter. Det behövs mer
integration om euron ska överleva. Frågan är om européerna vill det. 1.
2. 3. 4.

I tumultet under och efter förra veckans EU-toppmöte
hamnade de långsiktiga visionerna i skymundan. Men utöver de snabba
åtgärderna som gemensam banktillsyn, direkt bankstöd och stödköp av
statspapper gav EU-ledarna sin ordförande Herman van Rompuy
i uppdrag att jobba vidare med en långsiktig vägkarta för ett stabilt
euroområde. Den är en karta till djupare integration där EU får allt mer
makt på medlemsländernas bekostnad.

– EMU måste förstärkas för att trygga ett ekonomiskt och socialt välmående Europa, säger van Rompuy.

Visionens
fyra hörnstenar finns i faktarutan invid. Det är inga saker som ett
toppmöte kan besluta om, utan det kan krävas ändringar i både
EU-fördragen och de nationella grundlagarna. Hela processen kan ta ett
årtionde och medborgarna i alla länder måste vara med i
diskussionsprocessen, säger van Rompuy. Utan folkets stöd kan det inte
bli någon djupare integration.

I december ska han presentera en rapport med mera kött på benen, och i oktober en mellanrapport.

Det är ett steg åt rätt håll, säger Fabian Zuleeg, chefsekonom på tankesmedjan European Policy Centre i Bryssel.


Men om det ska lyckas måste man börja genast. Steg mot en bankunion har
tagits. Frågan om hur mycket EU ska blanda sig i medlemsländernas
budgetbeslut kan man också börja diskutera.

Utrikespolitiska institutets programdirektör Juha Jokela hoppas på beslut om riktlinjerna redan i december.


Besluten borde fattas så länge krisen pågår, för när ekonomin mår bra
kan viljan minska att ge upp nationell självbestämmanderätt. Att
förverkliga besluten lär däremot ta längre tid.

Ekonomen Leena Mörttinen säger att toppmötesbeslutet om direkt bankstöd och en gemensam banktillsyn är mer än marknaderna vågade hoppas på.

– Att kapa bandet mellan banker och stater var ett oumbärligt första steg.

Men hon anser att också de andra stegen i van Rompuys första grundsten behövs för en trovärdig bankunion.


Det behövs ett enhetligt system för insättningsgaranti och en europeisk
myndighet som kan spjälka upp och avveckla banker som inte längre är
livskraftiga. Frågan är varifrån pengarna ska tas.

van Rompuy
föreslår att bankerna själva betalar bidrag till en fond för ändamålet
och att den permanenta räddningsfonden ESM står som garant.

Mörttinen
påpekar också att man måste utreda hur Finland påverkas om bara
euroländerna går vidare med bankunionen och de nordiska grannarna
stannar utanför.

Alla tecken tyder på att EU är på väg mot djupare integration, speciellt inom euroområdet, säger Juha Jokela.

– Alla regeringar är överens om att det behövs. Frågan är bara i vilken ordning stegen tas.

Tyskland
vill börja med gemensam finanspolitik för att förebygga nya kriser.
Först efter det kan euroobligationer och andra former av gemensamt
ansvar komma på fråga. De hjälper mot symptomen men inte mot sjukdomen
som kräver strukturella reformer i ländernas ekonomi.

Krisländerna
vill börja i andra ändan eftersom det går snabbare. Euroobligationer
skulle sänka räntorna på deras statsskulder men höja de andra ländernas
räntor.

Oavsett var man börjar är målet djupare integration,
och det betyder att medlemsländerna måste ge upp budgetmakt och
självbestämmanderätt.

– Länderna som har problem är villigare att ge makt till EU än de som skött sin ekonomi och klarar sig bra, säger Jokela.

Så fundamentala förändringar kräver att folket får säga sitt, genom sina parlament eller genom folkomröstningar.

Det understryker både Jokela och Fabian Zuleeg. Då behövs bred samhällelig diskussion.

– Man får inte tumma på demokratin, säger Jokela.


Det finns EU-skeptiker både i krisländerna och i betalarländerna. Men
krisen är en mäktig drivkraft som får folk att fokusera. De flesta
européer vill ändå inte att euron kollapsar, säger Zuleeg.

Och det gör den utan en djupare integration, säger han.

– Den nuvarande situationen är ohållbar. Europa har två val: integration eller fragmentering.

När
medborgarna ska säga sitt kan det hända att länder lämnar EU eller
euron. Flera finländska experter har den här veckan sagt att alternativ
till euron borde utredas. Juha Jokela tror inte att finländarna vill
lämna euron.

– Men det kan ändras om politikerna och folket inte litar på att reformerna löser problemen.

Sammanställt av Hbl:s korrespondenter Marie Mauzy, Anders Steinvall, Annika Wilms och Markus West.
NILS LUNDSTRÖM

29, regionkonsult, Visby

Eurokrisen

Artikel:

Bankunion.
Skulle gälla hela EU men med möjlighet att differentiera mellan
euroländer och övriga. En gemensam banktillsyn för att förebygga
bankkonkurser (redan beslutad), europeisk insättningsgaranti, gemensam
rekonstruktion och avveckling av banker som inte är livskraftiga.

Fakta:

Budgetunion.
Gemensamma beslut om utgiftstak och skuldnivåer i euroländerna.
Skuldsättning utöver det överenskomna måste motiveras och godkännas av
alla länder. Euro­länder ska kunna kräva ändringar i de länders budgetar
som inte följer reglerna. När budgetintegrationen framskrider kan man
överväga gemensam upplåning med till exempel euroobligationer. Skulle
kräva ett slags europeiskt finansministerium.

Fakta:

Ekonomipolitisk union.
Det ska vara lättare att straffa de länder som inte följer de
gemensamma målen inom den ekonomiska politiken, speciellt på områden som
rörligheten på arbetsmarknaden och samordningen av beskattningen.

Fakta:

Röster i europa

Demokrati. Europaparlamentet
och de nationella parlamenten måste vara med i diskussionerna och
besluten. Besluten måste ha allmänhetens stöd eftersom de påverkar alla
européers dagliga liv.

Källa: Herman van Rompuys rapport ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”.