Utrikespolitiska institutets programdirektör Juha Jokela analyserade i en intervju för Hufvudstadsbaldet den eventuella maktbalansen mellan Europaparlamentets partier efter valet senare i vår.
Europaparlamentets största parti, center-högerpartiet EPP, kan tappa sitt försprång i valet i maj. Ett jämnare val gör fördelningen av toppposterna till en hård dragkamp.
Den franska tankesmedjan Jacques Delors-institutet förutspår att den socialdemokratiska gruppen kan växa förbi den nuvarande största gruppen, EPP, i Europaparlamentet.
Det är en radikal spådom, med tanke på att EPP i dagens läge har klart flest parlamentariker, 274 mot socialdemokraternas 194.
Även om det inte sker en så dramatisk förändring finns en risk att EPP hamnar i kläm mellan två växande mackor – vänstern på ena sidan, och på den andra de nationalistiska och populistiska högergrupperna.
– Det finns ändå väldigt många variabler som gör det svårt att förutspå utgången, säger Juha Jokela, som leder EU-forskningsprogrammet vid Utrikespolitiska institutet.
Valdeltagandet är en sådan variabel, i alla länder.
– En fråga är om eurokrisen har en passiverande effekt i södra Europa, eller tvärtom, en aktiverande effekt.
Populisternas frammarsch kan skapa en ”ja-nej-konstellation”, menar Jokela. Då får de mer moderata partigrupperna på båda sidor om mitten, EPP, liberala Alde, socialdemokraterna och de gröna, gå in för ett djupare samarbete.
– En möjlighet är att Aldes roll som samarbetspart och tungan på vågen blir mer framträdande, och ifall EPP krymper blir samarbete viktigare.
Nationella utmaningar
En titt på några stora EU-länder där centerhögerpartier regerar tyder på att EPP kan sargas av vissa svåra nationella kampanjer: I Spanien har opinionen börjat vända sig emot premiärministerpartiet, Mariano Rajoys Partido Popular, och i Polen har Donald Tusks popularitet dalat under fjolåret. Sverige är visserligen inte ett stort EU-land, men Fredrik Reinfeldts högerallians har halkat efter det rödgröna blocket. Greklands Antonis Samaras kan få se sitt parti akterseglat av vänsterpartiet Syriza.
Angela Merkels kristdemokratiska CDU, som hör till EPP, är fortfarande störst i Tyskland men också socialdemokraterna har återhämtat sig jämfört med förra EU-valet 2009, då stödet för den tyska vänstern var som lägst. I Italien är vänstern starkare nu än i förra EU-valet och komikern Beppe Grillo har med sitt nya parti blandat kortpacken.
”Störst också efter valet”
Hur människor röstar i EU-val är ändå inte liktydigt med hur de röstar i nationella val. I Finland håller till exempel Samlingspartiet ledningen i Yles opinionsmätning där frågan gällde uttryckligen EU-valet, även om Centern är mest populärt för ett nationellt val. Samlingspartiet satsar stort med två ministrar på sin kandidatlista, Alexander Stubb och Henna Virkkunen.
Virkkunen tror själv att EPP kommer att vara den största gruppen också efter valet.
– Jag tror att när det närmar sig val så kommer EPP:s värderingar att nå fram. Det har varit den största gruppen i parlamentet och kommer att vara det också i fortsättningen, sade Virkkunen till Hbl då hon meddelade om sin kandidatur.
Parlamentarikern Sirpa Pietikäinen (Saml/EPP) tror också att nationalistiska och populistiska partiers väljarstöd blir lägre i själva valet än i opinionsmätningarna.
– Man ser inte nu fler sådana ekonomiska katastrofer som skulle förstora det populistiska lägret. Stämningen är just nu för hållbar tillväxt, socialt och ekonomiskt hållbar, säger Pietikäinen.
EPP:s budskap är att det behövs strukturella reformer i Europa, ett budskap som inte är det mest lättsålda.
– Personligen anser jag att vi behöver en klar betoning på miljön och den sociala sidan, och tala om tillväxt med socialt ansvar. Vi måste vara tillräckligt tydliga, så att väljarna kan lita på att vi driver människors rättigheter, säger Pietikäinen.
I årets EU-val har frågan om toppkandidater accentuerats, eftersom de europeiska partierna ska utnämna sina kandidater för posten som kommissionens ordförande. Men det finns ingen regel om att posten tillfaller just det största partiet, påminner Juha Jokela.
– Om ett parti får en klar majoritet är det en tydlig signal. Men det är fortfarande rådet som ska presentera ett ordförandenamn för parlamentet. Om partierna då är väldigt jämna efter valet ger det en större roll för medlemsländerna att förhandla. Exakt hur det ska gå till är en gråzon.
Ett jämnare val kan leda till svår dragkamp, inte minst om man räknar in kohandeln om andra topposter.
Källa för nationella opinionsmätningar inför EU-valet 2014 är Electionista (@electionista), som samlar resultat från många institut, bl.a. Ipsos, TNS, Voxmeter, Gallup, Yougov, IFOP och Forsa.
Jean-Claude Juncker. En av de mest sannolika toppkandidaterna för EPP, Luxemburgs tidigare statsminister.
EU-valet
Artikel:
• Den kristdemokratiska center-högergruppen EPP är i dagsläget störst i Europaparlamentet med 274 mandat. Tvåa är socialdemokraterna med 194 mandat, och liberala centeralliansen Alde trea med 85.
• EPP ska utse sin toppkandidat vid kongressen i Dublin 6 – 7 mars.
• En målsättning är att det ska vara en nuvarande eller tidigare statsminister. Enligt EPP-ordförande Joseph Daul finns fyra namn i spetsen: Luxemburgs tidigare premiärminister Jean-Claude Juncker, som tidigare ledde eurogruppen, är ledig. Jyrki Katainen är med i spekulationerna, men han har signalerat att han inte själv anmäler sig, utan tar ställning om han blir tillfrågad. Också Lettlands ex-statsminister Valdis Dombrovskis lär höra till toppkvartetten, likaså Frankrikes kommissionär Michel Barnier.
• Andra namn som tidigare förekommit i EPP-spekulationerna är franska IMF-chefen Christine Lagarde, kommissionären Viviane Reding från Luxemburg, Litauens president Dalia Grybauskaite och Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Irlands Enda Kenny är inte intresserad, och troligen inte heller Polens Donald Tusk. Alexander Stubb och Carl Bildt har lyfts fram också som EPP-kandidater för EU:s representant för utrikes- och säkerhetsfrågor.
Fakta:
Fyra toppnamn inför kongressen
Bildtext:
– Jyrki Katainen. Har inte själv anmält sig villig att vara EPP:s toppkandidat, men ”svarar i telefon om någon ringer”.
– Michel Barnier. Att fransmannen nu är kommissionär för den inre marknaden kan vara ett trumfkort, men han har inte varit statsminister.
© Hufvudstadsbladet