Grekiska krisen blottar EMU:s brister

Tiden för att rädda Grekland håller på att rinna ut. Förtroendekrisen i EU är djupare än någonsin. Problemet är att det inte finns några effektiva metoder att kontrollera EMU-länderna, säger experterna.
– Fallet Grekland visar att EMU egentligen inte fungerar enligt de marknadsekonomiska principerna. Enskilda länder har inga möjligheter att dämpa den ekonomiska krisens följder genom att till exempel devalvera, säger Mikael Bask som är ställföreträdande professor i nationalekonomi vid Åbo Akademi..

Det grekiska dramat har ännu inte nått sin kulmen. Euroländerna och Internationella valutafonden IMF har lovat Grekland ett stödpaket på sammanlagt 45 miljarder dollar, men pengarna är ännu inte utbetalade och Tyskland vill helst ha garantier för att få sina pengar tillbaka. Några sådana garantier finns inte, säger IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn .

Han konstaterar samtidigt att det inte finns ett enda exempel i IMF:s historia där en låntagare inte skulle ha betalat tillbaka pengarna. Men det är föga tröst för Tyskland, som absolut inte har någon lust att städa upp följderna efter att Grekland under flera år konsekvent har brutit mot valutaunionens regler..

Den grekiska regeringen har dessutom friserat siffror, både när man godkändes som EMU-medlem och därefter. En viktig orsak till att krisen blivit så här djup är uttryckligen att Grekland försökte dölja problemen så länge att de hann växa sig mycket stora innan det hela uppdagades.

Nu står man där med ett tvåsiffrigt budgetunderskott och en statsskuld som är över hundra procent av BNP. Teija Tiilikainen , som är forskningsledare på Utrikespolitisika institutet och har följt EU-frågor under större delen av sin karriär, säger att den förtroendekris som EU just nu går igenom är historisk.

– Greklands beteende strider mot hela EU:s grundidé om ömsesidig solidaritet.Den grekiska regeringen åberopar nu solidaritet av de övriga EU-länderna, men Grekland har själv varit osolidariskt då man har fuskat mot gemensamma regler och dessutom dolt det. EU bygger på allmänna förpliktelser, på att man litar på varandra. Nu ser det ut som om det faktiskt skulle behövas nya regler för hur EMU-kriterierna följs, säger Tiilikainen.

Ekonomikommissionär Olli Rehn har kastat fram förslaget att inga statsbudgeter får gå vidare till de nationella parlamenten förrän de har godkänts av de övriga EU-regeringarna. Tiilikainen tror inte att den idén skulle gå att genomföra i praktiken.

– Då skulle man omyndigförklara de nationella parlamenten. Det blir för känsligt, säger hon.

”Unionen är oflexibel”

Kriser inom EU är ingenting nytt. Utrikesminister Alexander Stubb har kallat EU en enda stor krishanteringsoperation och Tiilikainen påminner om 1960-talet då Frankrike konsekvent förde den tomma stolens politik, det vill sägade vägrade delta i ministerrådets möten i protest mot att man införde majoritetsbeslut. Ändå anser Tiilikainen att problemet den här gången har andra dimensioner.

– Det handlar om att andra länder förväntas vara solidariska efter att Grekland självt brutit mot reglerna. Vad är då de andras ansvar? Om de hjälper Grekland kan det betyda inrikespolitiska problem för dem själva. Finlands del av lånet till Grekland är ganska obetydlig, men för Tyskland är det en annan sak..

Tysklands andel av lånet är enligt planerna 8 miljarder euro, nästan en tredjedel av euroländernas sammanlagda lån. Det är regionalval i Tyskland den 9 maj och regeringen vill helst skjuta upp frågan fram tills dess.

Mikael Bask säger att det inte finns några verkligt effektiva metoder för att bevaka EMU-länderna. Om man inte tar till polismetoder.

– I dag är sanktioner det enda sättet att straffa länder som bryter mot reglerna. Grekland har en statsskuld på 300 miljarder euro, då har det ingen betydelse om de måste betala ytterligare en miljard i böter. Det är som en fängelsekund som sitter inne på tjugo år för olika brott. Ytterligare några år hit eller dit spelar ingen roll.

Det enda som återstår är enligt Bask metoder som inte är direkt realistiska.

– Om Grekland inte längre fick välja sina egna ledare så vore det väldigt effektivt. Men det går helt enkelt inte. En lösning vore att man hade ett slags finanspolitiskt råd som reser runt i egenskap av kontrollkommission i alla EMU-länder. Men det vore knappast möjligt i praktiken.

Bask är själv svensk, och enligt honom bevisar den här krisen att Sverige gjorde rätt då man inte gick med i den europeiska valutaunionen.

– Om Grekland hade behållit sin gamla valuta kunde man i dag devalvera, för att dämpa krisen. Euron har under de senaste åren varit så stark att den grekiska turismindustrin har lidit, medan den turkiska har gynnats. Själv tror jag på marknadsekonomin, men EMU påminner på sätt och vis om planekonomi. Unionen förutsätter att alla länder sköter sig och den är mycket oflexibel inför kriser som drabbar enskilda industrier. Nationella valutor ger ett större rörelseutrymme.

Vad innebär den här krisen för EMU på lång sikt?

– Jag är pessimistisk. Spaniens och Portugals kreditvärdighet faller snabbt och i Italien har man en lång tradition av konstanta budgetunderskott. Det här problemet kommer att sprida sig, för Grekland är inte det enda EMU-land som har sysslat med kreativ bokföring..