Charly Salonius-Pasternak – intervju
En berg-och-dalbana av popularitet, av stöd och kritik från utlandet och en rad spektakulära misslyckanden. Få presidenter har varit mål för lika stora passioner som George W Bush, men frågan är hur bestående hans arv blir.
Den sämsta presidenten någonsin. Den bedömningen av George W Bush fick stöd när ett urval amerikanska historiker svarade på en enkät av History News Network i fjol. Över 60 procent av de 109 forskarna höll med.
Jag tycker inte att han är sämst, men han har varit helt katastrofal. Han har gjort otroligt många saker åt skogen, inte bara Irak och Katrina, säger Charly Salonius-Pasternak, USA-expert på Utrikespolitiska institutet.
Han är bland de tio sämsta presidenterna, men inte sämst. Så många råddare har där funnits genom tiderna, säger Claus Stolpe, lektor i statskunskap på Åbo Akademi.
Den hårda domen faller på grund av Irakkriget.
Han startade ett krig under falska premisser. Jag trodde att ingen kan vara så dum att den startar ett krig utan bevis. Han slösade bort USA:s förtroendekapital.
Också Salonius-Pasternak ger Bush skulden för att USA tappat ledarskapet i världen.
Det var så många som ville stödja USA efter terrordåden 2001. Stödet har fallit med 70 80 procent i länder som Frankrike, Indonesien och Turkiet och det är helt hans fel.
Bryter mot lagar
Irakkriget som helhet med tortyr och kidnappningar ligger bakom raset i anseende utomlands.
USA ska vara frihetens land där man följer lagar och kräver att andra är laglydiga. Många tappade tron på det när landet självt bröt mot lagar och fortsatte med det trots Högsta domstolens kritik.
Stolpe säger att inkompetensen i räddningsarbetet efter orkanen Katrina 2005 har påverkat åsikterna om Bush i USA.
Räddningsarbetet efter Katrina sköttes otroligt klantigt.
Få institutioner
Men lämnar då Bush ett bestående arv efter sig? I en analys i tidskriften National Journal argumenterar kolumnisten Jonathan Rauch för att så inte är fallet.
Bush har fattat många så kallade exekutiva beslut, utan kongressens godkännande, och det innebär att få bestående institutioner har skapats. Det här gäller speciellt kriget mot terrorismen, där superministeriet för säkerhet är ett stort undantag.
Salonius-Pasternak håller delvis med Rauchs analys.
Det är inte alls sagt att arvet efter honom blir betydande. Men det tar årtionden innan vi vet. Om Irak blir en EU-klar demokrati 2050 eller 2070 kanske man då minns att det var Bush som började kriget …
Han har varit både jumbo och etta i popularitetssiffrorna det ger en fingervisning om domen nu och i historieböckerna, säger Claus Stolpe.
Mest ser experterna de mörka sidorna av Bushåren, men några ljusglimtar finns också.
Charly Salonius-Pasternak säger att Bush väsentligt förbättrat USA:s förhållande till Indien och Kina.
Det fanns en falang som ville se Kina som nästa Sovjetunionen, som krävde konfrontation och militär makt. Bush valde att inte göra så och det är bra för hela världen.
Han ser till och med något positivt i Bushs inkompetens.
Han lyckades få en icke-vit man vald till president. Om en mer kompetent person varit president så kanske inte så många verkligen velat ha en förändring.
Claus Stolpe ser ljusglimtar i biståndet till utvecklingsländerna.
Hans biståndsstrategi, som går ut på att belöna demokratiskt sinnade länder, är viktig i långa loppet. Den vilar på en enkel princip: demokratier krigar nästan aldrig mot andra demokratier.
Kampen mot aids och grundandet av världens största marina skyddsområde i Hawaii är andra goda saker. Man hittar en del positivt om man börja bena i det, men nog bleknar det i skuggan av bilderna från fängelser där flinande kvinnliga sergeanter tronar över nakna fångar.
Hann vara både populärast och impopulärast: