Ingen rättvisa i skatteparadis
Hufvudstadsbladet
Peter Buchert

Utrikespolitiska institutets forskare Marikki Stocchetti konstaterade i en intervju för Hufvudstadsbladet 10.10., att EU inte lever som unionen lär när det gäller att bekämpa fattigdom och befrämja hållbar utveckling.

 

EU lever inte som unionen lär när det gäller att bekämpa fattigdomen och främja hållbar utveckling. Det kräver mycket politisk vilja för att tänka om, säger EU-forskaren Marikki Stocchetti.

Multinationella bolag hör till de värs-ta skattesmitarna. Genom att skatteplanera på gränsen till det kriminella minimerar de sin skattebörda, visar internationell forskning. Tredje världen förlorar årligen över 800 miljarder euro obeskattat kapital till rikare länder och till skatteparadis. Summan är nio gånger större än det totala utvecklingsbiståndet, uppskattar amerikanska Global Financial Integrity.

EU har lovat att bekämpa fattigdomen, främja hållbar utveckling och beakta utvecklingsmålen inom all verksamhet. Men så länge företagen kan utnyttja skatteparadisen ter sig hela biståndet som ett pyttelitet plåster på ett nio gånger större blödande sår.

– Det första steget är att inse problemets proportioner. Sedan krävs det politisk vilja för att nå konsensus om att det behövs en förändring, säger Marikki Stocchetti på Utrikespolitiska institutet.

Hon disputerar i morgon vid Helsingfors universitet. Hennes avhandling visar att EU:s handelspolitik kör över utvecklingspolitiken, att u-politiken lider av kompromisser och inkonsekvenser, att kommis- sionens u-politiska avdelning är svag och att u-politikens aktörer tvingas alliera sig med aktörerna inom handels- och säkerhetspolitiken – trots att EU är världens största biståndsgivare.

– Företagsverksamheten faller förstås lite utanför EU:s handelspolitik och utvecklingspolitik, men den gemensamma nämnaren är att det behövs konsekvent politik. Alla sektorer måste jobba åt samma håll, säger hon.

Även om ekonomikrisen är EU:s högsta prioritet som överskuggar allt annat kommer de problem skatteparadisen orsakar inte att försvinna av sig själva, inte ens om EU-ledarna lyckas lösa finanssektorns problem. Däremot, säger Stocchetti, håller det på att uppstå ett gyllene läge för att försöka slå fler flugor i en smäll. Under de närmaste åren utformas de globala utvecklingsmålen från 2015 och framåt.

– Då borde man diskutera hur man ska få den privata sektorn att lämna sina gamla spår och agera i enlighet med utvecklingsmålen. Det handlar om politisk vilja.

Finns den politiska viljan?
– Jag vill vara optimist. Hittills har den inte varit tillräcklig. I EU-sammanhang krävs en gemensam ståndpunkt, och den kan vara knepig att nå när aktörerna är många.

Alla vill inte stötta en hållbar utveckling?
– Jag talar absolut inte emot handeln, tvärtom är företagsverksamheten oändligt viktig för att få u-länderna på fötter. Men vi måste diskutera principerna för hur handeln bedrivs.

Det var bättre förr
Stocchettis avhandling granskar EU:s utvecklingspolitik och handelspolitik, i den mån den påverkat utvecklingsmålen, från slutet av 1990-talet.

– Det fanns mer utrymme för utveckling i diskussionen på 1990-talet. Under (utvecklingstoppmötet) Rio+20 förra året såg vi att vi går framåt med verkligt försiktiga steg. Det är som om politikerna inte vågar ta sig an den stora agendan, att likrikta målen för ekonomin, miljön och den sociala välfärden.

Den enskilda människan kan uppleva det som omöjligt att påverka de stora globala frågorna, men Marikki Stocchetti säger att det inte behöver vara så.

– Ansvaret för en förändring ligger på EU, alltså på alla oss EU-medborgare. Det är ju för oss politikerna jobbar.

Alla EU-medborgare bryr sig förvisso inte om att vår välfärd till en del bygger på att vi utnyttjar tredje världen genom skatteplanering. Men det är inte bara de fattiga i Afrika och Asien vi lurar. I en rapport som EU-parlamentet har tagit fram sägs det att den summa EU förlorar i skatteparadisen och genom svartjobb är nästan lika stor som de 800 miljarder vi snuvar u-länderna på. För jämförelse är summan större än EU-ländernas sammanräknade hälsovårdsbudget.