Kina är redo att hjälpa EU-länderna för att rädda sitt eget folk, säger optimisterna. Men cynikerna tror inte att Kina vill rädda ett EU som inte kan rädda sig självt, åtminstone inte utan väldiga friargåvor.
EU räknar med att ekonomier på frammarsch, som Kina, Indien och Brasilien, ska skjuta in pengar till stabiliseringsfonden EFSF genom köp av statsobligationer. Utan den baktanken hade EU inte kunnat utöka stabiliseringsfondens medel från 440 miljarder till 1000 miljarder som man gjorde härom dagen.
– Europa är Kinas största exportmarknad och om européerna köper mindre så går det också sämre för Kina. Kineserna är därför redo att hjälpa för sin egen ekonomis skull, säger Finlands ambassadör i Kina, Lars Backström.
Kinas möjlighet till ekonomiska satsningar finns i en valutareserv på enorma 3,3 triljarder dollar.
– Den är framgångsrik. Tack vare reserven kan Kina låna pengar till USA och Europa. Amerikanerna och européerna kan spendera mer pengar och Kina får på så vis tillbaka pengarna.
Men medan diskussioner förs om utomstående hjälp lever hundratals miljoner människor i fattigdom i de här länderna som nu borde komma med hjälp.
– Ingen svälter ihjäl, men flera hundra miljoner kineser lever fortfarande på mellan 1 och 1,5 dollar per dag, säger Backström.
Också för deras skull måste Kina hjälpa Europa.
– De senaste trettio åren har det ekonomiska undret i Kina lyft mellan 300 och 400 miljoner kineser ur extrem fattigdom. Det är mer än all u-hjälp åstadkommit i hela världen på samma tid. Kina strävar efter att resten av den fattiga befolkningen också ska nå en högre levnadsstandard, säger Backström.
Kina står alltså med ena foten i en rävsax och tvingas hjälpa Europa för att själv inte drabbas. Europa sitter däremot fast med båda fötterna. Den situationen tänker Kina utnyttja, tror Backström.
– En ekonomisk satsning beror på värdepapprens avkastning och på vilket inflytande Kina får för pengarna.
Tillväxtekonomierna, de så kallade BRIC-länderna Brasilien, Ryssland, Indien och Kina, förväntar sig i gengäld mer makt i internationella ekonomiska organ. För tillfället är makten centrerad till Europa och USA.
– Ju mer pengar Kina placerar desto mer inflytande vill landet ha i form av röstningsprocent i Internationella valutafonden och Världsbanken, säger Backström.
”Gör hemläxan först”
Mikael Mattlin, Kina-forskare vid Utrikespolitiska institutet, trampar däremot på bromsen.
– Det är inte alls säkert att Kina går med på att stödja EU. Tvärtom.
Samtalet mellan Nicolas Sarkozy och Hu Jintao om paketet verkar de facto ha varit ganska tomt.
Enligt Mattlin är Kina noga med att framstå i god dager och ger gärna retoriskt stöd. Men så länge EU inte har den vildaste aning om hur man ska lösa sina interna problem på egen hand är det osannolikt att Kina vill stå för lösningen. Samma attityd har Brasilien och Indien.
– Självklart stöder Kina stabiliteten i Europa på ett allmänt plan, men det är inte samma sak som att stödja EU med massiva investeringar i skuldpapper. Att Kina ska placera hundratals miljarder känns overkligt. Tiotals miljarder är mer trovärdigt och det är långt under vad EU behöver. Kina kräver dessutom både garantier och avkastning på sina placeringar, säger Mattlin.
Mattlin anser att krispaketet ser aningen desperat ut. EU-länderna inser att det inte längre finns några nya egna pengar att lägga på bordet och vänder direkt blickarna utåt.
– Krispaketet går ut på att ”någon annan” ska stå för fiolerna. Många kritiska frågor är obesvarade, som hur man ska fyrdubbla krisfonden utan tillskott av egna pengar, säger Mattlin.
Politiska eftergifter
Han ser få klara fördelar för Kina att gå in och investera i Europa just nu – med undantag av eventuella konkreta politiska eftergifter.
Kina har till exempel länge bett om att få marknadsekonomistatus, vilket EU hittills vägrat ge.
– Det finns alltför mycket skulder på alltför många håll i Europa. Så länge det inte finns en trovärdig plan för att stabilisera skulderna, vill ingen utomstående träda in.
Kina är motvilligt också på grund av en inre debatt.
– Kineserna har Asienkrisen -97 och -98 i färskt minne. Då fick man gå igenom en hård kur för att få hjälp av IMF.
Vesa Puttonen, professor i finansiering på Aaltouniversitet sällar sig till skeptikernas läger.
– Tanken på att Kina ska rädda EU av bara god vilja är naiv. Det finns inga gratis luncher och Kina kommer inte att bjuda på någon sån heller. Med kinesisk hjälp kommer höga krav.
Med vad ska man annars göra? Puttonen säger att EU-ledarna gjort vad de kan: de lyckades presentera ett krispaket som skapar åtminstone lite stabilitet.
Oklara detaljer
De stora linjerna i paketet är klara, men tyvärr ligger en stor del av detaljerna på lösa boliner. Det är ytterst oklart hur man i verkligheten har tänkt utöka krisfondens medel genom att locka Kina och övriga BRIC-länder till att investera. De 100 miljarder som ska trilla in på kontot när banker och placerare skriver ner Greklands skulder är ett annat frågetecken. Inget garanterar att de nappar på budet och går med på nedskrivningen.
– I paket framstår dessa miljarder som pengar som redan finns på bordet, men det är allt annat än klart.
Puttonen tycker ändå att EU-ledarna förtjänar en uppmuntrande klapp på axeln och klart godkänt betyg när man ser till omständigheterna.
– Det är lätt att vara kritisk och oppositioner i alla EU-länder har fått fantastiska vapen i handen. Men vi ska minnas att prislappen kan bli fruktansvärt mycket högre om EU inte går in för de svåra och dyra besluten redan nu, säger Puttonen.
Elisabet Back
Maja-Stina Andersson
Byline:
Kina räddar EU – eller?
• I krispaketet ingår en utökning av euroländernas tillfälliga krisfond EFSF, men utan att euroländerna lägger till några summor. I stället är planen att bland annat ekonomier på frammarsch
(BRIC-länder) som Kina, Indien och Brasilien ska investera i fonden.
Med de pengarna som flyter in ska fonden köpa europeiska statsobligationer. Samtidigt fungerar fonden som en 20-procents lånegaranti på statspappren. Räntorna sjunker och stabiliteten växer.
• I dag består krisfonden av 440 miljarder euro, varav cirka 200 miljarder redan är uppbundet. Men om planen lyckas och länderna vill investera, trollas det fram ett femdubbelt belopp – 1000 miljarder euro.
• Att Kina vill göra placeringar i osäkra europeiska statsobligationer är däremot långt ifrån självklart. Bland annat gjorde Kina stora förluster på amerikanska placeringar under finanskrisen 2008 och ställer sig därför skeptisk även till europeiska investeringar.
• Fördelen med att investera i Europa är att Kina får inflytande. I flera år har Kina bett om marknadsekonomistatus, vilket EU vägrat ge, men nu ser Kina sin chans att föreslå en liten byteshandel. Att Kina inte har marknadsekonomistatus innebär att en del kinesiska produkter kan beläggas med hårda tullar.
• Kina är i dag den näst största ekonomin i världen med en valutareserv på 3 200 miljarder dollar. Kinas investeringar i europeiska statsobligationer uppgår uppskattningsvis till en tredjedel av valutareserven. Dessutom äger den kinesiska staten amerikanska statsobligationer för närmare 2 000 miljarder dollar.
HBL
Citat
”De senaste trettio åren har det ekonomiska undret i Kina lyft mellan 300 och 400 miljoner kineser ur extrem fattigdom. Det är mer än all u-hjälp åstadkommit i hela världen på samma tid.”
Lars Backström, Finlands ambassadör i Kina