Utrikespolitiska institutets direktör Teija Tiilikainen gav i Hufvudstadsbladet 23.12. sin syn på den finländska ekonomin för inkommande år 2013.
”Alla kan inte bli nya Nokia eller Rovio”
Rasmus Savander, kår- och styrelseordförande för SHS, Svenska Handelshögskolans Studentkår.
– Jag hoppas att 2013 ska bli ett år då vi i Finland kan komma till koncensus vad gäller pensionsfrågan. Det finns många frågor som är viktiga men jag vill särskilt lyfta fram ett rättvist generationskontrakt som något vi måste fatta ett beslut om. Det går inte att skjuta upp det längre.
– Efter att den här frågan är löst kan vi komma till andra frågor som till exempel ungdomsarbetslösheten och vem som ska utbildas till vad. Det är viktigt att också de som nu blir utbildade tas med i beslutsfattande som gäller arbetsmarknaden – det är de som formar marknaden i framtiden.
– Då det gäller företagande hoppas och tror jag att man kommer att stödja finländska företagare ännu mera i framtiden. Speciellt nu då det finns intresse och det är pop att vara företagare ska unga kunna starta nytt och prova sig fram. Alla kan inte bli nya Nokia eller Rovio men jag hoppas att attityderna förändras mot det bättre, helt enkelt att rädslan för att misslyckas ska försvinna.
– Som helhet var 2012 igen ett utmanade år, precis som åren innan dess. Vi har aldrig riktigt lyckats komma ur krisen. Det är alltid lätt att i efterskott peka på vad som kunde ha gjorts annorlunda. Det som är mest oroväckande är att ingen vet vad som väntar i kombination med att det verkar vara omöjligt för beslutsfattarna att fatta svåra beslut. Det har Finland klarat av tidigare och det måste också dagens politiker visa att de kan.
Andrea Borenius
Svagt ljus i tunneln
Timo Lindholm, chefsekonom på Företagarna i Finland
Helhetsbilden är grå för företagarna nästa år, även om det inom alla branscher både finns företag som klarar sig bra och företag som klarar sig sämre. Men svaga indikationer på att ekonomin håller på att vända till det bättre, ser Timo Lindholm, chefsekonom på Företagarna i Finland, i alla fall.
– Förväntningarna i Europa ser ut att vara lite positivare och orderingången hos den inhemska industrin förbättrades lite i oktober, men innan något av det här slår igenom i realekonomin kan vi mycket väl skriva 2014, säger Lindholm.
Han tror ändå att det långsamt går mot det bättre i Finland, både då det gäller samhällsekonomin och företagandet.
Den företagarbarometer som företagarnas intresseorganisation publicerade i höstas visar att förväntningarna på den närmaste framtiden är väldigt lågt ställda. Men Lindholm varnar ändå för att medeltal lätt blir missvisande. Skillnaderna mellan olika företag är stor. Däremot kan man inte säga att det skulle vara någon större skillnad mellan olika branscher eller mellan större och mindre företag.
– Den största skillnaden är att mindre företag har svårare att få lån, eftersom de har mindre egendom som duger som säkerhet. För den som får krediter är ju lånade pengar billiga just nu, räntan är låg också om bankerna höjer sin marginal.
Företagarbarometern från i höstas visar ändå att de flesta företag ännu nästa år drar ned på sina investeringar. Inte heller då det gäller sysselsättningen ser det speciellt ljust ut. Arbetstillfällena kommer knappast att öka speciellt mycket i antal 2013.
– Positivt är att de som har jobb har mera pengar att använda.
Katarina Koivisto
Tillväxt, men fler mister jobben
Olli Koski, chefsekonom på FFC.
– Nästa år blir bättre än det här året. Vi kan räkna med en positiv tillväxt.
– Om vi ser till totalproduktionen är vi nu på bottennivå men efter årsskiftet kommer en vändning uppåt. Industrins orderingång håller på att öka. Man kan rent av se ett rejält kliv. Också många förtroendeindikatorer pekar uppåt, menar Olli Koski.
Eurokrisen har lugnat ner sig men fortsatta problem är att vänta i realekonomin i Sydeuropa.
– Allt pekar inte mot det bättre. Sysselsättningsläget kommer att försämras nästa år.
– Förändringarna kommer med fördröjning och vi har nu många samarbetsförhandlingar på gång och hotet om uppsägningar ligger i luften.
Arbetslösheten kommer att öka under våren och sysselsättningsläget förbättras först i slutet av sommaren, tror Koski.
– Året som snart tar slut har varit ett år av nolltillväxt för Finlands del.
Stagnation är ett ord som kanske bäst beskriver året. Ett annat ord som kan användas är osäkerhet.
– Vi fick inte uppleva någon egentlig krasch, påpekar Olli Koski.
Och arbetsmarknaden är en positiv överraskning. Fastän tillväxten närmast har varit noll så har inte arbetslösheten ökat.
– Och det är ju bra, säger Olli Koski.
Eurokrisen har präglat året.
– Det dröjde innan man började finna lösningar och kunde göra upp en fungerande plan för att sköta krisen. Men under hösten har man kommit en bit på väg med hur krisen skall skötas.
De europeiska beslutsfattarna har erkänt problemen och ser nu på krisen som en europeisk bankkris.
Det var läget i Spanien som väckte politikerna till insikt, menar Olli Koski.
– Den spanska statsskulden är inte stor, det är banksektorn som var det stora problemet där.
Grekland är sedan ett kapitel för sig.
Där borde man ha satt in skuldsaneringen mycket tidigare men det gick inte eftersom Tyskland motsatte sig saken.
Nils-Erik Friis
Tyska valet är avgörande
Teija Tiilikainen, direktör för Utrikespolitiska institutet
– Europa står inför många utmaningar nästa år: arbetslösheten i allmänhet och ungdomsarbetslösheten i synnerhet är akuta problem, säger Teija Tiilikainen.
Enligt henne har finanskrisen också klart visat hur stora de stora regionala skillnaderna är inom EU.
– Skillnaderna finns inte bara mellan länder utan också inom nationer. Det går exempelvis bättre för Nordspanien än för de sydliga delarna.
Det här är också något som våra beslutsfattare bättre borde lyckas föra fram i unionen.
– Trots att vi hör till den rikare delen av Europa har vi fattigare delar som behöver stöd, säger Tiilikainen.
På det hela taget syns ändå en liten ljusning i ekonomin för nästa år.
– Trots att det är olycksåret 2013 litar jag på de ekonomiska experter som säger att förändringen mot det bättre kommer nästa år. Det är ändå svårt att exakt förutspå när ”laman” tar slut.
Samtidigt menar ändå Tiilikainen att ekonomiska vändningar brukar nå Finland lite senare än Centraleuropa.
– Europeiska centralbankens trovärdighet har lugnat marknaden. Jag hoppas att vi kan fortsätta på samma linje och visa utåt att 17 eller 27 länder kan fatta gemensamma beslut.
Finns det något datum som är sär deles betydelsefullt under 2013?
– Det tyska parlamentsvalet nästa höst är mycket centralt. Dessutom är EU:s budgetram för 2014 – 2020 ännu oavgjord. EU borde så fort som möjligt enas kring hur resurserna ska användas.
Anton Schüller