Vem ska axla rollen som ondskans axelmakter nu?
Vilka ska nu axla rollen som ondskans axelmakter?
Barack
Obama har lovat sluta tala om skurkstater och ondskans axelmakter. Men
det kan vara bara en skillnad i ordval. Skurkar finns alltid.
I
början av maj riktade Obama kritik mot nya länder. Den här gången vill
han bli av med skatteparadis. Det amerikanska finansministeriet pekade
ut tre länder som skyldiga till att mångmiljardbelopp uteblir i
skatteinkomster. En tredjedel av de amerikanska bolagens inkomster år
2003 ska ha kommit från det som finansministeriet kallar ”tre små
lågskatteländer: Irland, Holland och Bermuda”.
Ett par dagar
senare, då den holländska premiärministern bränt propparna, drog USA
tillbaka sin beskyllning om Holland som skatteparadis.
Tidningen
Foreign Policy har också nappat på letandet efter nya skurkstater. I
tidningen utmålas det nya hotet i form av ”the axis of upheaval”,
omvälvningens eller kaosets axelmakter – bland annat Somalia med sitt
interna kaos och piraterna, Mexiko med drogkriget. Förändras nu
västvärldens syn på om det finns så kallade skurkstater? – Förändringen
sker enbart i USA, och även då endast i en del av USA. Det beror på att
inget annat land i väst har använt sig av begreppet ”skurkstat”, fast
det givetvis finns länder som visat sitt samtyckte till vissa
amerikanska utrikespolitiska mål genom militärt och övrigt samarbete,
svarar utrikespolitiska institutets chef raimo väyrynen och kristian
kurki som forskar i den föränderliga världsordningen.
– Dylika
förnedrande benämningar leder i de flesta fall enbart till negativa
motreaktioner och begränsar de politiska alternativ en regering har
till sitt förfogande. En ”skurkstat” är ingen man förhandlar eller
samarbetar med, utan någon man utsett till en opålitlig, omoralisk
motpart som inte kan påverkas utan sanktionspolitik eller eventuellt
militär intervention.
Väyrynen och Kurki påpekar att det
alltid finns länder som avviker från internationell rätt och andra
normer, som miljöpolitik och mänskliga rättigheter. Men begreppet
skurkstat kan man med fördel undvika.
– Tvärtom, även i svåra
fall bör man försöka nå ömsesidigt tillfredställande resultat genom
förhandlingar och dialog. Därefter övervakar man med överenskomna
metoder att parterna håller sig till sina löften, även om sanktioner
kan vara nödvändiga ifall någondera sviker. Så ska man komma ihåg att
en stat ibland bryter mot överenskommelser inte på grund av ohederliga
avsikter utan för att dess regering helt enkelt är för svag.
Begreppet
”skurkstat” är ett arv från Bush-administrationens misslyckade
utrikespolitik, menar Väyrynen och Kurki. – Visserligen har Georgien
och Ryssland använt sällsynt skarpt språk mot varandra. Även Venezuelas
hugo chavez och Zimbabwes robert mugabe har kommit med kraftiga
utlåtanden. Men det finns ingen objektiv definition på en ”skurkstat”
eftersom man automatiskt utgår från den åklagande statens värderingar.
sylvia bjon