Väntat Nato-buller
Hufvustadsbladet
Sylvia Bjon

I samband med Rysslands försvarsminister Sergei Sjoigus besök i Finland kommenterade Utrikespolitiska institutets programdirektör Arkadij Mosjes i en intervju för Hufvudstadsbladet 30.5. bl.a. Rysslands militärkapacitet.

 

 

Att Ryssland fortsätter bullra emot Natoutvidgning är i sig inget nytt – mer frågor väckte försvarsminister Sergej Sjoj­gus formulering om att ryska kärnvapen garanterar stabiliteten i hela Nordeuropa.

Uttalandens höjer inga ögonbryn eftersom de motsvarar vad som hörts tidigare. Major Tommi Lappalainen vid försvarshögskolan jämför de klassiska kommentarerna med retoriken både mot Finland tidigare och mot de baltiska länderna då deras Natomedlemskap var aktuellt. I praktiken var följderna då inte dramatiska, men tänkbara ”motdrag” skulle så fall kunna vara sådana som berör ekonomi och handel, menar Lappalainen.

Arkadij Mosjes, expert på ryska säkerhetsfrågor vid Utrikespolitiska institutet, förklarar väsensskillnaden mellan hur Ryssland ser sin militärkapacitet och hur den uppfattas.

– Ryssland har exempelvis utmaningar i öst, i Centralasien och Afghanistan. När USA och europeiska länder drar sig tillbaka kommer Ryssland att lämnas ensamt med ett större ansvar för stabiliteten i området och riskerna där, säger Arkadij Mosjes.

– Men sedan är det en annan fråga om Europa uppfattar det just i den kontexten, och att det skulle vara motiveringen till Rysslands militära satsningar.

Troligen inte. I Natofrågan är Moskva traditionellt negativ till utvidgning i Europa, vilket Sjojgu som väntat befäste. Även med mer samarbete i enskilda områden skulle det inte påverka Rysslands militära satsningar eller strategier i sin helhet, menar Mosjes.

– Relationerna mellan EU-länderna och Ryssland är primitiva och starkt handelsorienterade, i praktiken inget annat. Samarbete i försvars- och säkerhetsfrågor sker ad hoc, selektivt, och man kan inte vänta sig någon spill over-effekt på andra relationer. Det finns till exempel inte någon nyckel mellan Centralasien och Syrienfrågan, eller mellan Centralasien och europeiska relationer.

Inte heller gränssamarbete, gemensamma gränsövningar eller civilförsvar mellan Finland och Ryssland kan väntas vara mer än praktiska möten mellan myndigheter, menar Mosjes. Dessutom är sådana samarbetsfrågor marginella i förhållande till handeln.