För tjugo år sedan inleddes en
internationell karriär med ett ledigt “bonjour” eller “Guten Tag”. I dag
heter det “ni hao”. I ett Kina som sväller så att fogarna knakar
försöker allt fler finländare få in en fot. Men lätt är det inte.
Kursen i mandarinkinesiska är fullbokad. Under lysrören sitter ett
trettiotal personer i full koncentration och för tungan långt bak i
munnen. En del rynkar pannan. Inte ens denna simplaste av
hälsningsfraser – ni hao! hej! – är enkel att uttala på trovärdig
mandarinkinesiska. Men vill man ha en plats i världens snabbast växande
marknad är det här man får börja.
Det vet Jaakko Päätalo. Han jobbar för ett företag som tillverkar
plastkort och som nyligen har flyttat hela produktionen till Kina.
– Jag har att göra med kineser varje dag. Men jag talar bara “gatukinesiska” och det gillar inte affärsmännen, säger han.
Janne Ritala, som jobbar inom IT-branschen, har inte heller svårt att motivera sitt val av språkstudier.
– Marknaden springer mot Kina, så jag springer efter!
Men inte bara affärsmännen är intresserade av kinesiska. Eemeli Blåsten
är här för att utveckla sin hjärna. Han tävlar i matematisk
problemlösning, en gren där kineser ofta har ett försprång bara tack
vare sitt skriv- och räknesystem. Och en annan deltagare, Antti
Veräjänkorva, går på kurs för att kunna kommunicera med sin blivande
fru. Han mötte kärleken på internet för snart ett år sedan, och nu har
han och den kinesiska drömkvinnan bestämt sig för giftermål. Bara han
lär sig kinesiska först.
Sakta i backarna!
Ja, Kinaboomen är ett faktum. Det kan studenterna enas om.
Det gör också de statistiska siffrorna. Inte ens finanskrisen lyckades
hindra Kinas framfart, och 2009 växte landets bnp med otroliga 8,7
procent. I somras seglade Kina förbi Japan och blev världens näst
största ekonomi.
Också finländare vill ha sin del av den lukrativa jätten. Antalet finska
företag som är verksamma i Kina har fördubblats på bara några år, och
enligt en uppskattning från Finpro är de i dag omkring 260 stycken,
varav nittio har produktion. Företagen sysselsätter redan 50000
personer, antagligen mer.
Samtidigt har universitetsvärlden fått upp ögonen och en våg av
studenter åker till Kina, Japan och andra asiatiska länder. Särkilt unga
sätter sin tilltro till den växande jätten, vilket den fullbokade
kursen i kinesiska i Helsingfors är ett tecken på.
Men stopp! Här håller Kinaexperten Matti Nojonen från Utrikespolitiska
institutet upp ett varningens finger. Han påpekar att vi måste vara
realistiska när det gäller Kinas tillväxt och framtid, och säger att den
västerländska ivern kan bli farlig om den blir alltför stor.
– På 90-talet diskuterade man ofta när Kina kommer att falla, med Sovjet
i färskt minne. Men efter att recessionen slog till och Kina frälste
världsekonomin, vågar ingen längre tänka tanken. Ändå finns det flera
omständigheter som pekar på just detta. År 2005 ordnades 86000
demonstrationer i Kina, och sedan dess har de ökat med cirka 10000 per
år. Antagligen har det alltså ordnats över 100000 demonstrationer i år,
men några säkra siffror finns inte, eftersom myndigheterna senast gav ut
den här typen av information 2005. Inkomstklyftorna ökar stadigt och
missnöjet pyr i det fattiga inlandet, säger han.
Under det första kvartalet 2010 var Kinas tillväxt 11,9 procent, en
siffra som varnar för överhettning och har fått regeringen att reagera
med bland annat striktare regler för lån. Bostadspriser som rusat i
höjden har väckt spekulationer om en bubbla på bostadsmarknaden.
– Ingen kan förutspå framtiden, men vi blundar kanske onödigt gärna för
riskerna av den enkla orsaken att Kina gjort så mycket för Finlands
ekonomi. När vår export till resten av världen sjönk med 35 procent på
grund av finanskrisen, sjönk exporten till Kina med bara med 5 procent,
säger han.
Kinafenomenet svänger
Enligt Nojonen är Kinaboomen ett fullständigt faktum. Men det är inte
bara de karriärhungriga unga i Finland som tar sikte på Asien, utan
människor i hela världen.
– I USA är det oerhört populärt att läsa kinesiska i dag. Flera företag
har flyttat fokus från transatlantisk handel till handel med Kina.
Samtidigt tar också kineserna sikte utåt, och allt fler talar engelska.
Det så kallade Kinafenomenet, som innebär att rika västländer flyttar
sin produktion till fattiga länder i jakt på låga produktionskostnader,
har redan påbörjat en helomvändning.
– Redan nu investerar Kina i Europa, säger Nojonen.
Han menar att vi inte enbart behöver vara oroliga för de kinesiska
investeringarna, eller det “omvända Kinafenomenet” om man så vill.
– Ju mer kinesiska företag investerar i väst, desto bättre fungerar det strategiska samarbetet mellan Kina och väst.
Att oroa sig över fenomenet är dessutom paradoxalt, anser han.
– Om vi vill att Kina ska vara en mer öppen ekonomi, på vilka grunder
kan vi då hindra kinesiska företag från att investera i våra marknader?
Ett problem för handeln mellan Europa och Asien kvarstår och överskuggar
alla andra, tycker Nojonen: västerlänningarnas orientalistiska synsätt
på asiater.
– Européer tror ofta att kineserna är glada, kollektivistiska och
flitiga – en fullständig stereotypi som kan sätta många käppar i hjulet
för den som vill etablera sig i Asien. På samma sätt sammankopplar
asiaterna ofta européer med amerikaner vilket kan leda till problem,
säger han.
Var på hugget, vet vad du gör
En som följt med de finska företagens utveckling i Kina på nära håll är
Eija Tynkkynen på Finpros kontor i Peking. Enligt henne gäller det att
vara på hugget om man vill etablera sig i Asien, och göra det snabbt.
– Att läsa kinesiska är nödvändigt, men det öppnar inte i sig några dörrar, säger hon.
Hon har sett många komma till Asien med stora drömmar – men också många
som fått packa väskan och åka hem. En del klarar inte stressen och
smutsen, andra inte det hårda affärsklimatet.
– Vill man klara sig måste man vara ruskigt bra på det man gör, och ha
en kristallklar idé om vad man håller på med. Men den som lyckas, gör
det ofta mycket bra.
Enligt Tynkkynen har också idén om Kina förskjutits i västerlänningarnas
ögon; från att ha varit billigt produktionsland riktar allt fler direkt
in sig på den kinesiska marknaden.
Hård konkurrens
Många som siktar på en framtid i Kina är unga, och språngbrädan för dem
är universitetsvärlden. Men också här är konkurrensen hård, säger Juha
Tähkämaa. Han arbetar för Cimo, centret för internationell mobilitet,
som öppnade sin första Kinabyrå i Shanghai i fjol, och nu hjälper
studerande att hitta lämpliga studie- och praktikplatser på ort och
ställe.
– Hela världen är här och slåss om de bästa kontakterna, så man måste
verkligen vara på hugget för att få goda avtal med stora kinesiska
universitet.
De flesta som åker till Asien för att studera kommer från ekonomiska
eller tekniska branscher. På bara några år har antalet finska studerande
i Kina fördubblats, medan efterfrågan på studieplatser i Europa
sjunker. Men antalet utbytesstuderande i Kina är fortfarande lågt i
jämförelse – bara en handfull jämfört med de hundratals som åker till
exempelvis Spanien varje år.
– Den stora kulturskillnaden och språket är ett stort hinder, säger Tähkämaa.
För många blir Kina en rejäl kulturchock och Tähkämaa håller med Nojonen
om att Kinabilden är ganska idealiserad och stereotyp i Finland.
– Nej, man sitter inte i en bambuskog och lyssnar på meditativ musik
här. Takten är snabb, städerna jättelika och smutsiga, och konkurrensen
stenhård, säger han.
– Men kanske är det just därför Kina är så fascinerande.