Kriisit eivät lisäänny, mutta tulevat lähemmäksi

När Islamiska statens jihadister begraver folk levande i Irak, ebolasmittan sprider sig obehindrat i Västafrika och krigsmullret ökar i Ukraina kan det kännas som om världen skulle bli en allt farligare plats att leva i. Men forskarna säger att det delvis handlar om en optisk illusion.

– I själva verket har antalet konflikter i världen inte varit så lågt sedan slutet av 1970-talet, säger äldre forskaren Siri Aas Rustad på fredsforskningsinstitutet Prio i Oslo.

Enligt henne kan det också ha att göra med att världen blivit ”mindre” och att de konflikter som existerar får mera uppmärksamhet.

– Ukraina är väldigt nära oss och får därför mycket uppmärksamhet. Gaza, konflikten i Syrien och IS i Irak får mycket uppmärksamhet på grund av sin brutalitet och för att många av offren är kvinnor och barn.

Ian Anthony, chef på fredsforskningsinstitutet Sipri i Stockholm, håller med om att det ur ett vidare perspektiv inte är särskilt många kriser på gång. Men intensiteten i konflikterna har ökat.

– Metoderna som används är brutalare och det blir allt vanligare med sådant som tidigare associerades med terrordåd, som att attackera civilbefolkningen utan varning.

Europa mer utsatt

Mika Aaltola, programdirektör på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, säger att det delvis handlar om en optisk illusion när det känns som om kriserna blir allt fler.

– Verkligheten har utvidgats och fått fler dimensioner. I och med globaliseringen känns världen mindre och då kommer allt närmare inpå. Ebolaepidemin är inte längre långt borta utan kommer närmare genom till exempel flygtrafiken. Och det väcker nya rädslor hos människor.

I Europa har eurokrisen och Ukraina fått osäkerheten att öka.

– Man känner sig mer utsatt här än tidigare.

Pizzabagaren åker iväg

Men det finns de som ser en ökning av kriserna. I en analys kallar fredsinstitutet Carnegies vicechef Thomas Carothers det senaste halvårets händelser för en kaskad av kriser.

Också Erik Melander, som är professor på institutionen för freds- och konfliktforskning på Uppsala universitet, säger att läget tillfälligt har förvärrats och att våldet har ökat.

– De sista femton åren har det gått uppåt och neråt, och nu är värre än tidigare. Men i ett längre perspektiv är det ingen trend – världen var mycket våldsammare till exempel under kalla kriget.

Enligt Melander berör de pågående kriserna ovanligt mycket.

– Det finns mycket flyktingar från de här områdena i våra länder och många känner någon som är inblandad, till exempel kan den lokala pizza­restaurangen vara stängd för att ägaren har åkt för att strida med peshmergasoldaterna i Kurdistan mot Islamiska staten. Det kommer mycket närmare än till exempel konflikten i Kongo.

Många och långa kriser

Kalle Löövi, som är chef för det internationella biståndet på Finlands Röda Kors, säger att världsläget i en biståndsarbetares ögon inte alls är exceptionellt för tillfället.

– Jag ser inte att det skulle vara något undantagsläge. Det finns tider då vi haft mer humanitärt jobb.

Men Löövi säger att det som är speciellt är att många av de kriser som pågår är svåra och långa: Afghani­stan, Somalia, Kongo och Centralafrikanska republiken nämner han som exempel.

– Men de här kriserna ser man knappt alls i medierna. Det finns de nya och speciella kriserna som Syrien, Irak, ebola och Ukraina som alla måste berätta om. Resten blir en grå massa.

Löövi suckar uppgivet och säger att många får en bild av att det är normalt att det alltid finns kriser som pågår i bakgrunden.

– Men det är fel att tycka så. Man borde se till att människor kommer på fötter igen efter kriser. Det borde skötas till slut.

När medierna fokuserar på några stora kriser i världen blir många and­ra så gott som utan pengar, det visar också siffror från FN:s koordinationsbyrå för det humanitära arbetet OCHA.

Bland annat är det svårt att få in pengar till matkrisen i Sahelområdet där 20 miljoner människor riskerar svält – av dem fem miljoner barn. Värst är läget i Gambia där man fått in 13 procent av de pengar som behövs och bäst i Nigeria som fått in 44 procent.

Utmaningen för staten

Både Mika Aaltola på UPI och Ian Anthony på Sipri pekar på att ett gemensamt element för många av kriserna är att de utmanar statens roll.

– Vi lever i ett brytningsskede där de oorganiserade områdena blir allt fler. Det är svårare att styra en stat än tidigare och många stater är allt skörare.

Aaltola konstaterar också att många internationella organisationer som FN, EU och Världsbanken verkar vara förlamade.

FN:s avgående människorättschef Navi Pillay var inte nådig tidigare i veckan när hon sista gången satt inför FN:s säkerhetsråd. Hon anklagade säkerhetsrådet för att totalt misslyckas med att förebygga konflikter.

– Om rådet skulle ha reagerat snabbare kunde hundratusentals liv ha räddats, sade hon till rådet.

© Hufvudstadsbladet